Emmie peppar för revansch

Hon hade en final­plats i Årets konditor, men HRF:aren Emmie Jonsson fick se sig besegrad på förhand – av en sjukdom. Nu är hon revanschsugen.

I november avgjordes finalen i tävlingen Årets konditor på Stockholmsmässan. Men en av de fem finalisterna var inte på plats: HRF:aren Emmie Jonsson.

Alla förberedelser var klara, men så slog den till, körtelfebern. I stället fick Emmie följa tävlingen hemma från soffan i Oskarshamn.

– Det var inte roligt alls. Det var mycket övning och förberedelser som inte kom till användning. Men jag vet mycket väl att jag inte hade kunnat stå där uppe och prestera med sjukdomen i kroppen. Den slår verkligen ut en helt, säger hon.

Hur kom det sig att du ställde upp i Årets konditor?
– Jag hade tävlat en del innan. Första gången var i skolmästerskapen i bageri och konditori.
Det var jag och en klasskompis som fick äran att tävla för vår skola. Det resulterade i guld i bageri­klassen och ett individuellt guld för bästa tårtan.
Det var nog där jag kände »det här var roligt«. Det var en kick som man inte glömmer. Efter det körde jag SM för unga bagare och samma år körde jag Mack-SM och fick ett silver.
Så jag fick lite blodad tand, kan man säga.

Det är mycket pill, smakkontroll och så det kreativa.

Men nu arbetar du i delin på Ica Maxi. Hur hamnade du där?
– Efter skolan jobbade jag lite överallt. Jag var på ett klassiskt konditori i Kalmar, jag hjälpte till att starta upp ett bageri på Öland, jag var serveringsansvarig och senare även kock på en restaurang på en padelhall i Kalmar.
Efter det kände jag att jag ville testa något helt annat och lära mig något nytt. På Ica Maxi har jag fått möjligheten att lära mig om ostar, viner, skaldjur och fisk. Jag gör en del desserter och så men jag bakar inte där.

Har du alltid vetat att du ville baka?
– Det var i köket man umgicks hemma hos oss när jag växte upp. Att jag skulle göra något praktiskt var alltid självklart, jag klarar inte av att sitta stilla och läsa en bok.
I skolan var det på slöjden och hemkunskapen som jag briljerade.
När gymnasievalet kom blev det restaurang- och livsmedel, och så fastnade jag för bageridelen. Kanske framför allt konditordelen.
Det är mycket pill, smakkontroll och så det kreativa. Jag är inte mycket för att bara stå och massproducera.

Saknar du det?
– Egentligen inte. Jag bakar så mycket på fritiden till vänner och familj.
I somras gjorde jag en bröllopstårta till en av mina närmsta vänner, till exempel, och det blir rätt många födelsedagstårtor.

Är du återhämtad från sjukdomen nu?
– Ja, i stort sett. Jag har precis fått börja lyfta saker igen på jobbet.
I början fick kollegorna hjälpa mig med alla tunga lyft, och det är ganska många i det här jobbet. Mycket hinkar, kartonger och grytor. Det är pest och pina i sig att inte få göra saker själv.

Hur stor chans hade du haft att vinna Årets konditor tror du?
– Jag har ingen aning. När jag tittar nu på de andras tävlingsbidrag så ser jag saker jag aldrig hade tänkt på.
Samtidigt var det kanske ingen som tänkte som jag heller. Så man hade kanske haft en rimlig chans i alla fall.

Ska du söka igen?
– Jo, det är nog inte omöjligt att det blir ett försök till!