Ur artikelarkivet Gamla arkivet
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

»Det är lite som att checka in en busslast«

Att väcka en gäst alldeles för tidigt ? det kan sluta hur som helst. För receptionisten Maria Magnussons del blev det en filmroll, studier och ett nytt jobb: som produktionsassistent på en filminspelning.

Publicerad 18 juni 2003

Det vilar en stämning av koncentration över restaurang Koppargrillen i centrala Vänersborg. Produktionsassistenten Maria Magnusson rör sig fram och tillbaka mellan borden i den djupa lokalen.
Torkel Petersson och Maria Bonnevie, huvudrollsinnehavarna i den romantiska komedin »Mamma, pappa, barn«, samlar sig och får några sista anvisningar av regissören Kjell-Åke Andersson medan kameramännen fortfarande letar efter de bästa vinklarna.
Statisterna Domerico Daria och Valter Signati knyter sin flugor. För en eftermiddag och kväll ska de båda bilindustriarbetarna från Trollhättan agera italienska servitörer. De vet hur man gör. På nittiotalet jobbade de på restaurang.

– Jodå, och jag var dödgrävare i Peter Birros ungdomsfilm »Bäst i Sverige« också, avslöjar Domerico och drar kammen genom håret.
Med en tjock pärm under armen och mobiltelefonen nära till hands löser Maria snabbt en svår situation när en viktig statist plötsligt fått förhinder.
? Det körde ihop sig lite där, medger hon senare på kvällen då lugnet åter lagt sig över Koppargrillens murriga inre.
? Att hålla reda på 30 statister vid en tagning är lite som incheckningen av en busslast hotellgäster, säger Maria Magnusson.
? Det är klart att det är en fördel att kunna hantera folk. Ha hög stresströskel och att vara flexibel, säger Maria och tackar erfarenheterna från sex år på vandrarhem Strand och Havshotellet i Lysekil för den goda grunden.

Receptionsjobbet, som började som ett påhugg via arbetsförmedlingen, utvecklades så småningom till något mycket mer:
? Till slut blev jag lite som en föreståndare. Det var djupt personligt, och betydde mycket för mig, säger hon och ler åt minnet. Men inte hade hon, Maria från Lysekil med rötter i bohuslänska Lur, någon tanke på nöjesvärlden.
? Det hände väl att man bytte ett par ord med någon musiker som bodde på hotellet, men annars ? nej, det där livet visste jag inget om.
Ödet ville annorlunda. Extraskiftet i receptionen var precis som vanligt ? men det fanns en väckning beställd.
? Jag lyckades trassla till det alldeles. Trodde jag hade missat tiden, och väckte istället för tidigt.
Den förvånade gästen var regissören Erik Gustavson som befann sig i Lysekil för att spela in långfilmen »Dykaren« med Stefan Sauk och Izabella Scorupco i huvudrollerna. Gustavson behövde en kvinna som kunde ta en viktig statistroll.
? Och där fanns jag. Jag fick åka till Stockholm och känna mig som en stjärna under några dagar.

Rollen var dessvärre svår att utveckla eftersom Maria skulle spela död.
? Filmen blev helsågad men när tidningarna hemma i Lysekil hade mig på löpsedeln sålde de slut, skrattar hon.
Det ena gav det andra. Filmarbetarna såg ut att ha ett spännande jobb.
Maria hörde sig för, blev intresserad. Sökte och kom in på Kulturama i Stockholm, sökte och kom in på filmarbetarlinjen i Trollhättan. Och nu står hon där med sitt första egna uppdrag i en bransch där »repa« inte står för reception utan repetition.
»Mamma, pappa, barn« har premiär på biograferna i höst.

Maria Magnusson
Ålder: 37 år.
Familj: Sambo med Weine Svensson.
Bostad: Hus i Lysekil.
Utbildning: Humanistisk gymnasieutbildning, Kulturamas film&videolinje,
filmarbetarlinjen i Trollhättan.
Favoritfilm: Pulp Fiction.
Favoritskådis: Jack Nicholson.
Favoritmat: Skaldjur.
Dricker gärna: Rött vin.
Fritidsintressen: Motorcykeln, fotografering, fixa med huset.

Bild text: Ordning och reda är förutsättningen för att kunna var flexibel. Maria släpper inte sin pärm ur sikte.
Att göra film är ett lagarbete. Inspelningsledaren Leo Isla kollar med Maria att statisterna vet vad som gäller.
Maria Magnusson är hemma i hotell- och restaurangmiljön. Koppargrillens Carlos Castillo och Andreas Hagemann kan känna sig trygga när de för en dag blir skådespelare ? om än utan repliker.
När Maria Magnusson behövde ha två italienska servitörer som statister drog hon i sina kontakter från Lysekil och hittade både Domerico Daria och Valter Signati. Till vardags monterar de bilar i Trollhättan.
Sommaren 1999 fick Maria resa till Stocholm för att statera. Tre dagar som blodigt lik i en av Eriksdalsbadets bassänger gav en smak av livet som stjärna och gjorde henne ett par tusen kronor rikare.
Stefan Sauk, en av de mer kända skådespelarna i »Dykaren«, tillsammans med Maria inför ännu ett statistpass i bassängen. Filmen blev sågad, men det var här någonstans Maria började fundera på jobb i filmbranschen.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Fråga om jobbet.
98
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här