Björn har makt!

När Björn Kjellander blev nominerad till HRF:s kongress visste han inte riktigt vad det innebar. Nu ser han med spänning fram mot att byta Karlskronas hotellkorridorer mot kongressalen i Stockholm.

Björn Kjellander är inte den som hetsar upp sig i onödan. Ändå erkänner han att han är lite nervös, både för intervjun och ämnet för den – Hotell- och restaurangfackets kongress i november.
– Det känns spännande och lite nervöst. Jag hade nog inte förstått hur stort det är, det här med kongressen. Jag är ju helt ny.
Björn är också ganska ny här på Scandic Karlskrona. Han började i mars förra året, när det nybyggda hotellet slog upp portarna vid småbåtshamnen i centrala Karlskrona. Björn hade aldrig jobbat i hotell- och ­restaurangbranschen tidigare, men tvekade inte att ta chansen när Scandic sökte folk via en stor uttagning. Och han var inte ensam.
– Jag stod i kö i 4 – 5 timmar för att få prata med en handledare från Manpower. Det är rätt ont om jobb för unga här i stan.

Ett par intervjuer och tester senare var jobbet som hotellstädare hans. Det är inte utan stolthet som Björn visar runt i sina domäner. Närheten till Östersjön är påtaglig, nästan alla rum har stora fönster med havsutsikt.
– Vattnet är det bästa med Karlskrona, så det är kul att det märks så mycket här. Det är många av gästerna som blir tagna av utsikten och säger, »gode värld, vad fint det är!«
Det är just gästkontakten som ger jobbet guldkant, tycker han. Att städa rum är också okej, men ganska tungt och monotont. Det var en av sakerna som fick Björn att ta på sig rollen som skyddsombud när hotellet öppnade. Det var också då han gick med i Hotell- och restaurangfacket.
– Jag var inte särskilt intresserad av facket tidigare, men när HRF hade möte här så lät det både kul och intressant.
Sedan dess har intresset bara vuxit. Björn och hans fackliga kollega, kocken Daniel, har gått alla fackliga utbildningar de har kommit över, och under hösten var de tjänstlediga för att jobba med HRF:s värvningsprojekt. I Karlskrona fanns det en hel del att göra, konstaterar Björn.
– Vi har varit ute på arbetsplatser där de inte hört eller sett något från facket på tio år. Det är nog för att avdelningskontoret ligger i Malmö, och det inte har funnits någon riktig facklig verksamhet här i stan.

Hans egna erfarenheter av att vara ung på en hård arbetsmarknad är nyttiga i det fackliga arbetet. Björn kan förstå hur andra unga resonerar.
– Många tycker att kostnaden är för hög, och visst är det dyrt för en ung timanställd i branschen! Det är många som är positiva till att gå med i facket tills de hör vad det kostar. Förut hade jag nog reagerat likadant.
Björn tror att just de unga är nyckeln till HRF:s framtid. Förbundets vara eller icke vara avgörs av dess förmåga att utvecklas på ett sätt som attraherar dem, tror han.
– Det är en stor ålderskull som kommer ut på arbetsmarknaden nu. Det är viktigt att vi visar oss för dem i ett tidigt skede. Det är viktigt att vi får in nytt blod och nya idéer för att förbundet ska kunna överleva.

Björn har själv funderat på hur HRF ska gå till väga för att värva fler unga. I motionshögen till höstens kongress finns två förslag som han tror på: Ett gemensamt LO-medlemskap, där medlemmarna enkelt slussas mellan förbunden när de byter yrke och ett medlemskort som ger medlemskapet mervärde.
– Det tror jag skulle vara bra. Vi fick läsa motionerna när vi var på kongressutbildning och det fanns många vettiga grejer där.
Själv har han inte skrivit någon. Men han skulle nog kunna tänka sig att gå upp i talarstolen och prata för andras motioner, om det skulle krävas.
– Jag har scenskräck, men gillar att ­debattera. Jag älskar retorik! Så om någon säger saker jag inte håller med om kan jag tänka mig att gå upp.

Men allt för stora planer har Björn inte för sitt livs första kongress. Han suckar djupt när han får frågan om vilka förväntningar han har.
– Grejen är att jag försöker att inte ha så mycket förväntningar alls. Då blir man aldrig besviken utan bara positivt överraskad. Jag ser det i stället som en stor och viktig lärdom. Men självklart vill man gå därifrån och känna att man har gjort något bra för förbundet och medlemmarna.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.