Facket är en viktig form av kollektiv gemenskap för anställda i hotell- och restaurangbranschen. Det finns också en stark tro på fackligt arbete. Det visar en ny studie från Linköpings universitet.
– Ofta beskrivs hotell- och restaurangbranschen som en bransch där de anställda hanterar sin arbetssituation på egen hand, säger Paula Mulinari som är forskare och skrivit en avhandling om servicearbete, men min studie visar att det finns en stark kollektiv gemenskap på arbetsplatsen.
– Facket ger en styrka som den anställde inte har själv, men är inte alltid närvarande i vardagen när de anställda möter orättvisor. Då är arbetskamraterna en trygghet för varandra och ett viktigt stöd i kontakten med jobbiga chefer och kunder.
Det fackliga arbetet uppfattas i studien som viktigt, men de anställda upplever ofta att facket är svagt och att det är svårt att jobba fackligt i en bransch där arbetsgivarna är endera stora multinationella företag eller mycket små företag.
Paula Mulinari har gjort djupintervjuer med 24 anställda på hotell och restauranger i Malmö om hur arbetet görs och hur det påverkas av anställningsvillkor och kunder.
– Det är slående hur omfattande servicearbetet är, säger Paula Mulinari. I intervjuerna beskrivs det både som ett fysiskt och industriellt arbete, men också som ett omsorgsarbete och ett skådespeleri på en teater. Det finns en stark yrkesstolthet men också ett missnöje med arbetsvillkoren och det begränsade inflytandet över arbetet. Det framgår också att arbetstakten har ökat.
Kundernas och arbetsgivarnas förväntningar på olika kategorier av anställda visade sig också påverka arbetsvillkoren. Svensk husmanskost skulle till exempel serveras av någon som uppfattades som svensk, medan mer exotisk mat skulle serveras av någon som uppfattades som exotisk.
– De anställda blev en del av produkten, konstaterar Paula Mulinari.
Studien visar också att de som hade tillfälliga anställningar upplevde dem som otrygga, inte bara av ekonomiska skäl utan också för att de gjorde det svårt att planera sina liv. När de inte arbetade väntade de på arbete och blev på så sätt beroende av arbetsgivaren även på fritiden.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
