Självklart vill man hitta den där lilla restaurangen med utsökt tillagade lokala råvaror, där lokalbefolkningen äter.
Jag var i Barcelona på snabbsemester. Inte alls dumt – något som ungefär en miljon andra svenskar också insett, känns det som.
I Barcelona finns god mat, vacker miljö, kultur, allt man kan begära. Och resan från Sverige går som smort. Ett perfekt resmål helt enkelt.
Men just detta, själva fulländningen, är lite problematisk. Detta insåg jag en sen kväll på Plaza Real.
Det var pittoreskt, varmt, trängsel: fullt av svenskar, amerikaner, tyskar och enstaka spanjorer. Samt utspridda och gastande, inkastare som gjorde reklam för nattklubbar och restauranger.
En särskilt påstridig skrikhals – hon delade ut flygblad för en krog några kvarter bort – hade en minnesvärd slogan.»GREAT FOOD, NOT FOR TOURISTS!« gapade hon så jag nästan gav vika för impulsen att ta skydd bakom min lilla Time out-guide.
Not for tourists? Intressant att poängtera just detta tveksamma faktum på en plats där det inte finns något annat än just turister. Utöver ett antal feta stadsduvor.
Så här i efterhand inser jag att restaurangskrikans enda misstag var att hon lite för öppet pekade på något som vi resenärer gärna blundar för. Låt oss kalla det för »äventyrsparadoxen«.
Äventyrsparadoxen kan sammanfattas som följer: Alla vi som reser för nöjes skull är förstås turister. Men vi älskar att behandlas som om vi INTE var det. Som om vi var ute på egna, spännande vägar. På äventyr.
Självklart vill man hitta den där lilla restaurangen där lokalbefolkningen äter, utan glassig inredning men med utsökta tillagade lokala råvaror. »Great food« helt enkelt, »not for tourists«. Men drömmen dör när man får den så ofint kastad i ansiktet.
Själv har jag någon enstaka gång, i Grekland, hamnat på nästan oexploaterade resmål. Det är inte roligt.
På oexploaterade resmål kan ingen, och jag menar ingen, engelska. Allt stänger klockan tio. Går bussen regelbundet? Låt mig svara så här: ibland. Ni förstår. Och hur är det med badstränderna? Tja, ofta finns det en orsak till att vissa resmål är just oexploaterade. Och orsaken är sällan tunnland av vit, orörd sandstrand.
Numera accepterar jag den roll som jag förr betraktade som lite pinsam: ja, jag är turist! Keps, kamera, guidebok, allt på plats! Grisfest, någon?
Och ändå, ändå… så är jag, som alla andra, ständigt på jakt efter den mytiska restaurangen. Den där speciella och undanskymda, där lokalbefolkningen äter.
Lite »great food« sitter trots allt aldrig fel.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.