Insändare
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

”Tack för 26 år i branschen!”

Efter 26 år inom restaurangbranschen har det blivit dags för mig att lämna den. Jag går inte i pension än men jag har efter en tids arbetslöshet skaffat nytt jobb i en annan bransch.

Publicerad 28 mars 2011

Varför lämnar jag kan man undra?
Jag har ju varit fackligt aktiv, älskat att servera människor och tyckt att det gett mig något att jobba. Men nu orkar jag inte längre. När jag började min karriär fick jag lära mig att på en gourmetrestaurang hade en servitör max 16 gäster (normalt 12) för att kunna servera efter högsta standard. I dag har man det dubbla.

När jag började i branschen så jobbade många till pensionsåldern och klarade av det. I dag när någon frågar om jag ska jobba med detta till min pension inser jag att jag aldrig kommer orka det. Jag är 47 år och har ju ”bara” 20 år kvar, men om jag fortsätter är jag övertygad att jag aldrig kommer orka hela vägen dit.

Varför har det då blivit så här? Är jag vekare än de som jobbade när jag började?
Nej, det tror jag inte. Det är bara att titta sig omkring och konstatera att anställda över 40 inte är i någon majoritet på de flesta restauranger i Göteborg och Stockholm. Nej, orsakerna är enligt min mening flera. I dag lägger arbetsgivarna ”ribban” för vad man orkar med efter de som orkar mest. Jag orkar mycket, men jag har familj att ta hand om och mitt ”jobb” slutar inte när jag lämnar arbetspasset. Då börjar det riktiga jobbet, hämta barn, laga middag, packa idrottskläder och så vidare.
Och om jag inte ställer upp och jobbar när arbetsgivaren vill är jag inte lika bra som mina kollegor som säger ja till det.

Det ständiga mantrat jag hör från arbetsgivarna i branschen är ”personalkostnaderna måste ner”, men ingen säger ”priserna är för låga” eller att branschen är överetablerad och att det inte är konkurrensneutralt med så många utan avtal. I stället driver man personaleffektivisering till sista blodsdroppen och glömmer samtidigt att vi faktiskt bara har två armar och två ben.

Mina arbetsgivare äger inte mig och min fritid. Det gör bara jag och det måste respekteras bättre. Jag vill med detta tacka alla anställda inom hotell- och restaurangbranschen och alla glada HRF:are; medlemmar, förtroendevalda och anställda för många skratt och händelser genom åren.

PS: Se till att ta bort extra anställningen. Det blir aldrig någon ordning så länge den finns.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Fråga om jobbet.
99
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

@hotellrevyn

Vi finns där du finns
Fråga om jobbet.
99
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här