Den här sommaren har varit dramatisk inom fackförbundet HRF.
I juni kallades alla anställda till en personalkonferens i Stockholm där de fick besked om att förbundets tjugo avdelningar skulle slås ihop till sex. Både ombudsmän och kontorister ska sägas upp, hur många är ännu oklart. Medlemskontoret i Norrköping, som startades för fyra år sedan, ska stängas.
I augusti sammanträdde förbundsstyrelsen på telefon och tog tillbaka en stor del av de beslut som presenterades i juni.
Vad har hänt?
Hela våren hade anställda inom förbundet suttit i arbetsgrupper och gjort besparingsförslag. Innan dess hade HRF:s revisionsbyrå gått igenom organisationen. Allt verkade väl förberett och förankrat. Revisorerna hade pekat både på ekonomiska problem och toppstyrning. Men de demokratiska problemen kom bort i det fortsatta utredandet.
De anställdas arbetsgrupper hade många förslag till förbättringar. När besluten sedan fattades hade det mesta hamnat i en pärm, som »underlag för fortsatta diskussioner«. Det som presenterades i juni var något annat. Både anställda och förtroendevalda kände sig överkörda.
Medlemmarna har inte märkt så mycket av denna inre oro. De har fått ett nytt avtal med lönehöjningar i klass med andra fackförbund eller lite bättre. Precis som det ska vara, HRF:s medlemmar har lägre lön och ska därför ha större påslag enligt LO:s uppfattning.
Här i Hotellrevyn brukar vi inte skriva särskilt mycket om interna organisationsfrågor inom HRF. Det är sällan de berör medlemmarna. Men den här gången handlar det om förbundets möjlighet att leva kvar som eget förbund. Då är medlemmarna berörda.
Demokrati i ett fackförbund är svårt. Å ena sidan ska medlemmarna bestämma i facket. Å andra sidan kräver ett modernt arbetsliv demokrati även på arbetsplatsen fackförbundet. Mitt emellan dessa krav sitter förbundsledning och förbundsstyrelse.
De flesta medlemmar är inte särskilt intresserade av att gå på möten och kurser eller sitta i styrelser. De vill att ombudsmannen ska svara när de behöver hjälp. Och de vill att facket ska finnas och säga ifrån när det börjar blåsa snålt på arbetsplatsen. Facket ska fungera för individen som är medlem. Dessutom ska facket se till att löner och villkor blir så bra som möjligt. Det är fackets kollektiva roll och styrka.
Demokratin då. För de förtroendevalda gäller det att vara lyhörda för de många medlemmarnas vilja och önskemål, så att facket arbetar med de frågor som är viktiga för medlemmarna.
Kan de förtroendevalda samtidigt vara lyhörda mot de anställda? Ja, enligt min mening finns det inget val.
När medlemmen inte får svar på sina frågor när han eller hon behöver det, så är det oftast ett tecken på att facket inte fungerar bra som arbetsplats. Det är samma mekanismer som gör att gästen ofta blir missnöjd på en restaurang där personalen far illa.
Det gäller för facket att hitta sin roll, både som medlemsorganisation och som arbetsgivare för sina egna anställda. Sommarens oro visar att man inte har gjort det fullt ut.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
