Allt fler har fått svårt att försörja sig och familjen, trots att de arbetar. Då blir sommarlovet inget att se fram emot.
Sommaren är här. För många betyder det lata dagar. Biljetterna är köpta, hotellrummen väntar. Eller så åker man till sommarstugan eller campingen som året innan.
Men det är långt ifrån alla som har det så. För många barn kan sommarlovet vara en enda lång väntan på att skolan ska börja igen. Inte för att skolan är så kul alla gånger. Utan för att det där med semestrar inte finns i deras liv.
I Sverige lever nio procent av befolkningen i relativ fattigdom, enligt en OECD-rapport från förra året. Det innebär inte att alla de nio procenten saknar tak över huvudet eller måste svälta. Men de har inte samma möjligheter som de flesta andra har. Sådant som tandvård, semester, ordentliga kläder när det är kallt ute, pengar till barnens skolutflykter.
Arbetslösa, sjuka, förtidspensionärer och ensamstående föräldrar har sämre ekonomi i dag jämfört med 2006. Samtidigt håller visstider och deltider på att bli norm, som i hotell- och restaurangbranschen. Allt fler har fått svårt att försörja sig trots att de arbetar. Många måste jonglera med flera deltider för att få det att gå ihop.
Under alliansregeringen har de som redan tjänar mycket fått ännu mer i plånboken. Klasskillnaderna har ökat dramatiskt. Samtidigt vet vi att samhällen som är jämlika är bättre att leva i.
Inför höstens val kommer arbetsgivare och alliansregering säga att den här utvecklingen är bra. Att ingångslönerna måste sänkas och att det inte är något fel på anställningsformerna.
Vårt mål som samhälle måste vara att barnen ska få ha det bra. Sommarlovet måste bli en tid att längta efter för alla barn, oavsett föräldrarnas yrke. För det behöver vi gemensamt hävda rätten att kunna leva på sin lön samt att klassklyftorna behöver minska. Men valet är först i höst. Innan dess är det sommar!
Läs mer…
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
