Ett händelsefattigt år – ja tack! Jag kan möjligen tänka mig lite förändringar till det bättre, men på kris- och katastrofområdet har vi fått tillräckligt de senaste tre åren.
Vad skönt det vore med ett år där inget händer!
Sedan 2020 har det varit tre svåra år, fast det känns som sju. Jag behöver inte påminna dig, men jag gör det ändå:
- Pandemi. Inte bara gick man runt i en slags skräck för att dö, samhället stängde ner, branschen punkterades och de med trygga anställningar blev hemförlovade. De med otrygga anställningar försvann till andra branscher eller studier för att aldrig komma åter.
- Elprisångest. Det kan inte bara ha varit jag som tänkte att tvätt och disk på natten var en bra idé, tills man insåg att man visst inte hade spotpris på elen, utan betalade lika mycket dygnet runt.
- Klimatångest. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: det räcker inte att vi som privatkonsumenter källsorterar och väljer bort flyget när storföretagen vill släppa ut mer och rikingarna tar privatjet flera gånger i månaden.
- Inflation. Priserna ökade mer än lönen och det kändes för de allra flesta.
- Krig. Rysslands angrepp på Ukraina har utvecklat sig till ett krig som aldrig verkar ta slut. Och Israel–Palestina …
Så helt ärligt – mig gör det ingenting om det här året blir helt händelsefattigt.
Allt som förändras ska förstås ske till det bättre, men i övrigt – skänk mig sinnesfrid. Annars kan jag svära på att jag flyr in i en slags parallell verklighet.
Plötsligt spänner jag på mig skygglappar, kastar på mig en rosa boa och går all in i schlagervåren. Eller tar en kurs i mindfulness. Vi får se.