Teslas sätt att hantera konflikten är främmande för den svenska arbetsmarknaden. Intrycket är att man av princip inte går med på några som helst fackliga krav.
Det är inte arbetarrörelsens värderingar som har svept över världen det senaste decenniet.
I teknikomvandlingens tid hyllar vi entreprenören.
För visst vill vi att nya företag ska lyckas och nya jobb skapas. Och vem vill framstå som en bakåtsträvare?
Men i Sverige har vi spelregler.
Det vet entreprenörer som Sebastian Siemiatkowski och Daniel Ek. Ändå har de länge envisats med att inte teckna kollektivavtal för sina anställda på Klarna och Spotify.
Det var en stor seger för den svenska modellen när Unionen till slut tvingade Klarna till schysta villkor för de anställda.
Med Elon Musk och Tesla är situationen delvis en annan. Musk är öppet fackfientlig och visar inga som helst tecken på att vilja förhandla.
Tesla är mer ”den amerikanska drömmen” än den svenska modellen.
Och på hollywoodskt manér är Musk redo att undanröja alla hinder som kastas på hans väg mot … ja vad?
Intrycket är att man av princip inte går med på några som helst fackliga krav.
Intrycket är att man av princip inte går med på några som helst fackliga krav.
I stället vänder sig Tesla till domstol för att försöka stoppa sympatiåtgärder och till regeringen för att diskutera situationen.
Det är inte så vi brukar sköta konflikter på arbetsmarknaden.
Så varför ska du och jag bry oss om den här konflikten? För att det är första gången på länge som strejkrätten utmanas.
Skulle IF Metall inte hålla ut är förlorarna långt fler än de mekaniker på Tesla som konflikten egentligen handlar om.
För om rätten att strejka för att få kollektivavtal urholkas, ja vad händer då med den svenska modellen?
