Krönika
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Snabbmat över gränserna

Publicerad 5 maj 2003

Korvgubben med låda på magen var först. Men då kände vi inte till främmande uttryck som street food. Ketchup hade bara de mest avancerade gubbarna i större städer, och grillkorvar var inte heller särskilt vanliga. Vi som kom från landet köpte vår kokta med senap och bröd, och tyckte att stadslivet var häftigt när man kunde köpa och äta mat på gatan. Gatan blev street vid första besöket i London. I ett gatustånd på Regent Street köpte jag ?fish and chips? för första gången och fick det hela serverat i en strut av tidningspapper! I Paris och Bryssel blir street till rue. Och medan man i Paris låter rostade kastanjer värma såväl fingrar som mage, köar man i Europas huvudstad för pappkartonger med nykokta musslor, pommes frites och jätteklickar av majonnäs.

Att våren är kommen till Amsterdam märks inte bara på tulpanernas överflöd. Det är när den första unga, ännu inte könsmogna, sillen i sin speciella hemliga lag börjar säljas från rullande fiskstånd, som det är riktig vår. Den avnjuts på stående fot och experten känns igen på sättet att ta sillen i nypan och låta hela filén glida ner i halsen utan några krusiduller.

Hamburgarna är äldre än McDonald?s, Burger King och Clock. Fortfarande för många liktydigt med amerikansk matkultur som på gott och ont exporterats till resten av världen. Men redan Leonardo da Vinci skrev i slutet av 1400-talet i sina kokboksanteckningar att han brukade bjuda sina vänner på en ?bröd-överraskning?, en skiva kött mellan två brödskivor. Världsrykte fick hamburgarna 1904 vid den stora världsutställningen i S:t Louis. I sitt enkla och ursprungliga skick är hamburgarna lätta att äta medan man är på språng. En cocacola i andra handen och den moderna språngfikan är komplett. En bra början på en hjärtinfarkt brukar ju vara att äta i farten. Lite av varför sitta om jag kan stå, eller varför stå om jag kan springa?

På Salutorget i Helsingfors har pirogerna alltid haft sin trogna kundkrets, de mexikanska varianterna enchiladas och tortillas är också bröd med fyllning och en tunisisk brik tillhör samma släkte. Snabbmaten har inga gränser och behöver inga pass, utan reser snabbt från öst till väst och tvärtom. Från Mellanöstern kom falafel, pitabröd med sallad och kikärtsbullar, som är ett enkelt och nyttigt exempel på vegetarisk street food. Från Mellanöstern kommer också kebab som kanske inte alltid är riktigt lika hälsosamt. Snabbmat tycks vara lösningen på ett allt stressigare vardagsliv. Antingen något vi lagar själva eller köper hel- eller halvfärdigt och äter på gatan, på en bar eller i bästa fall tar med hem och stoppar i oss i TV-soffan. Det rimmar lite illa med att vi samtidigt vill att maten ska vara vacker och helst nyskapad. Vackra dukningar och intresset för exklusivt designade kök och raffinerade heminredningar är också i ropet. Lite förvånande var det därför att street food ingick som ett moment vid tävlingen om Årets kock och fick ersätta tidigare övningar i svensk husmanskost. Men det utmärkta resultatet och den glada vinnaren har, för att uttrycka sig tidsenligt, givit street food ett ansikte.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Fråga om jobbet
Experterna svarar på läsarfrågor om allt från schemaläggning till personalmat

Nyheter från hotell- och restaurangbranschen

Varje vecka, direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här