LO vill förkorta arbetstiden för alla arbetare. Men arbetsgivarna vill inte komma till förhandlingsbordet.
Åtta timmars arbetsdag blev lag 1919. För många svenskar är detta alltjämt längden på arbetsdagen.
Vi avvecklade visserligen en hel arbetsdag när femdagarsveckan infördes i början av 1970-talet. ILO antog å andra sidan en konvention om 40-timmarsvecka redan 1935.
Sverige anslöt till ILO:s konvention först 1982. Det går med andra ord inte så fort att förkorta arbetstiden för svenska löntagare. I synnerhet inte för arbetaryrken.
Vi ska jobba längre
När femdagarsveckan lagstadgades hade många yrken redan kämpat till sig kortare arbetstid via kollektivavtal. Det var därför lagen kunde ändras så smärtfritt då för femtio år sedan.
Dagens situation är snarlik. Även nu har en hel del fackförbund lyckats förkorta sina arbetsveckor, medan många andra jobbar vidare med 40-timmarsveckor.
En sak som skiljer sig från förr är att pensionsåldern samtidigt höjs löpande. Om några år förväntas vi arbeta till 70 år för att få en skälig pension. Att vissa då dessutom måste fortsätta med åtta timmars arbetsdag blir förstås extra provocerande.
Hett på LO-kongressen
Den senaste LO-kongressen diskuterade frågan om kortare arbetstid både länge och väl. Det handlade framför allt om vägvalet. Ska Sveriges arbetare få kortare arbetstid via avtal eller lagstiftning? Beslutet blev att först testa förhandling. Helst på central nivå.
Men det gick uppenbarligen inte. LO:s ledning har försökt få motparten till förhandlingsbordet, utan att lyckas.
Sånt här ska varje bransch lösa själv, menar arbetsgivarna.
Motparten är inte så intresserad av att förhandla om en arbetstidsförkortning för samtliga LO-förbund. Sånt här ska varje bransch lösa själv, menar arbetsgivarna.
Nu tyder det mesta på att kortare arbetstid måste drivas av varje enskilt förbund. Precis som tidigare med andra ord. De fackförbund som fortfarande stampar med 40-timmarsvecka kommer därmed troligen att bli kvar på samma plats.
Många förbund brottas inte sällan med att överhuvudtaget komma upp i fulla arbetsveckor. Att få ut dessa medlemmar i strejk för kortare arbetsdag kan bli svårt.
Kluvna arbetsgivare
Vill det sig illa måste LO:s ledning nu gå tillbaka till sitt kongressbeslut: att välja lagstiftning om inget annat funkar.
Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten blev nyligen intervjuad i Sveriges Radio. Han var överraskande positiv till att förhandla om kortare arbetstid.
Det är dock inte så konstigt som det kan låta.
Per Hidesten vet förstås att en generell lag om kortare arbetstid kommer att skapa en mer stelbent tillvaro för hans medlemsföretag. Speciellt jämfört med den flexibilitet som kollektivavtalen innebär.
Genom att öppna för förhandling håller arbetsgivarna en hotande lag borta.
Men det räcker antagligen inte med att Per Hidesten inser detta.
Alldeles för många arbetsgivare inom alltför många branscher vill ha kvar 40-timmarsveckan. Det skulle alltså behövas ett mer konkret hot om lagstiftning för att skrämma dem till förhandling.
Dags för S att steppa upp
LO-förbundens samverkan med Socialdemokraterna ifrågasätts allt oftare. Om samarbetet ska ha en relevans bör något konkret nu visas upp.
Den senaste S-kongressen bestämde trots allt att vidta ”insatser i närtid” om LO körde fast kring arbetstiden.
Mycket tyder på att vi är där nu.
