Min mor säger att alla kockar är kriminella. Hon borde veta. Hon har drivit värdshus i laglöst land.
Det ligger i Dalarna.
En majdag kom knivmördaren släntrade längs vägen från Grövelsjön. Han hade inga strumpor i skorna. Gick utåt med fötterna och eftersom det var 1970-tal hängde både mustasch och frisyr.
Han såg ut lite som Chaplin.
Men han kunde tala för sig, sa att han rört ihop hashbrowns till amerikansk militär på Grönland. Dessutom var han bra med kniven. Kunde både jonglera och filea och skära i största allmänhet.
Exotiskt, tyckte min mor och satte honom i arbete och motellrum.
Skrämmande, tyckte kockkollegan och låste dörren om sig till natten.
Under sommaren lommade Chaplin mellan stekbordet och sitt subventionerade hyresrum. På kvällarna läste han ur bibeln. Ibland visade han kniv-
konster och femmeterskast mot en flottig Esso-
almanacka på köksväggen.
Efter ett halvår gick Chaplin vidare. Brödbilen mötte honom halvvägs till Särna tidigt en söndag.
I Odense grep polisen in och burade in honom. Någon hade vågat vända ryggen åt hans knivkonster.
Ölsnatteri och stekpannevåld
Chaplins efterträdare ljög och kunde inte koka gröt. En länsade starkölsbacken inifrån och lämnade bara flaskorna som stod ytterst otömda. En jagade min mor med stekpanna, förgrymmad över det livlösa stekbordet: ?I Stöten, i Stöten du, där blir det aldrig strömavbrott.?
I mörkret väntade en hungrig busslast på mat.
En annan lånade entrényckeln om kvällarna och sålde värdshusets sprit som sin egen. Men glömde späda ut vad som blev kvar. Även hon gick vidare längs vägen.
Min mor säger att alla kockar är kriminella. Det finns ingen statistik. Men hon har drivit värdshus i laglöst land. Så hon vet nog.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.