Visst sitter det fint med en becksvart, fyllig proffsespresso. Men nio koppar av tio dricker jag ändå av sociala skäl.
Häromdagen gick jag och bokade in mig på en baristakurs.
Det finns mycket här i världen jag borde lära mig mer om och kaffe är uppenbarligen en sådan sak.
Jag älskar en god kopp kaffe och kaffe gör mig till en mycket bättre människa (fråga min familj som umgås med mig innan dagens första kopp så får ni höra). Men trots det otal koppar kaffe jag stjälpt i mig under åren, blir jag allt mer vilsen i kaffedjungeln.
I dag räcker det ju inte att veta om man vill ha mjölk eller socker i kaffet, det krävs att man vet vilken böna som ger vilken smak, vad kaffet haft för malningsgrad och vattnets temperatur. Kaffe har blivit ett sätt för restauranger och kaféer att visa upp sin goda smak, sin miljömedvetenhet och sina råvarukunskaper. Och kunderna är inte sena att hänga på, kaffesnobbarnas antal växer i rasande fart.
Ändå är väl frågan om det verkligen är kaffets smak som är det viktigaste?
Visst sitter det fint med en kopp becksvart, fylligt espressokaffe gjort av ett proffs, men nio koppar av tio tar jag ändå av sociala skäl. Behöver man prata ut med en vän är en kopp kaffe den bästa förevändningen, vill man lära känna en annan dagisförälder lite bättre är det lätt att bjuda på en kopp kaffe där man står och gungar barn i parken. I den stunden spelar det kanske ingen roll vilket tryck baristan hade på tampern.
Kanske spelar det större roll att en amerikansk studie för några år sedan visade på att en person som har en mugg med något varmt i handen är mer positivt inställd till sina medmänniskor. Att den som har varma händer känner sig snällare och mer generös. Att det finns en omedelbar koppling i hjärnan mellan beröring, kroppstemperatur och tillit till andra människor.
Vill man bli omtyckt i sitt nya hyreshus är en kopp kaffe också ett klokt knep. Hälften av alla svenskar uppger att de uppskattar att bli inbjudna på fika hos nyinflyttade. (Den andra hälften är säkert inte så skojiga att fika med ändå…) Och då var det ingen som nämnde något om vilket kaffe de skulle bli bjudna på.
Nej, kanske spelar inte kaffekunskaperna någon roll, kanske mina gäster är vänligt inställda trots att kaffet jag hittills brygger varken är hemmalt eller vältampat men varför lämna sådan väsentligheter åt sumpen – förlåt – slumpen!
Med hälsningar från en blivande barista.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.