Långholmen Hotell & Konferens är en fängslande arbetsplats – där den färska fackklubben får till förbättringar.
Rummen är gamla fängelseceller. Baren heter Finkan. I receptionen säljs fångrandiga t-shirts och mössor. Det är förstås ingen slump, eftersom Långholmen Hotell & Konferens ligger i ett gammalt fängelse i Stockholm.
På flera sätt är det en speciell arbetsmiljö, säger Simone Hörngren, servitris och ordförande i fackklubben.
– Det är stort, ombyggt, tillbyggt och förändrat. Så vi går ofta vilse och fel. Det är ju ett fängelse, byggt för att man ska komma in och inte ut.
Simones första uppdrag var att hålla i fängelselekar för gästerna.
– Lite som fångarna på fortet. Man skulle tillverka sin egen bågfil och ta sig ut, till exempel.
Senare började hon även i servisen.
– Jag skulle jobba extra en sommar men så gick det 14 år.



Koll på kriminologi
I köket har kocken Emma Gustavsson precis satt på en ny vitvinssås. Den gamla går till dagens personalmat.
Emma är skyddsombud och klubbens vice ordförande. Hon är inne på sitt femte år på Långholmen Hotell & Konferens.
– Och jag tänker stanna. När vi startade klubb blev jag ännu mer taggad på att vara kvar.



I receptionen jobbar ytterligare en styrelseledamot, Vendela Eklundh.
– Jag har pluggat kriminologi. Det gör det än roligare med den här miljön.
Får ofta beröm
En stamgäst har lämnat en lapp med beröm som Vendela visar för kollegan Katja Korhonen.
– Vad gulligt, säger Katja.
De får ofta beröm nerskrivet på de små blocken som ligger på gästernas rum.
– De i städ brukar få många lappar, det finns en hel dörr där de samlat dem, berättar Vendela.
– Vi kallar det kärleksbrev, säger Soran Satara innan hon skyndar i väg med städvagnen upp till cellerna.



Katja Korhonen har snart kvalificerat sig till hotellets 25-årsklubb.
– Då bjuder vår vd på en väldigt fin lunch och så får man en present, säger Katja.
De är många som valt att stanna, konstaterar Simone.
– Vi är som en familj, på gott och ont. Det är härligt, men även i familjer finns tjafs. Man kan också hamna i ”så här har vi alltid gjort”. Men det kan förstås vara för att det faktiskt funkar.
Det är kanske lite svårt att komma in som ny och bli en del av gemenskapen, tror hon.
– Vi kan nog bli bättre på att bjuda in.
Facklig aktivitet sedan 2023
Trots att många på Långholmen Hotell & Konferens jobbat länge tog det tid innan de bildade klubb. Första steget var att Simone blev platsombud 2023.
– Jag har alltid haft engagemanget i mig. Min morfar var ombudsman på LO. Men under småbarnsåren hade jag inte energi till att göra något.
Emma blev skyddsombud året efter.
– Vi har tagit det stegvis. Bara att vi började prata om facket fick flera att bli intresserade, säger Emma.



Ibland knuffade de på lite, ”klart du ska vara med i klubben”. Men en som spontant kom och ville vara med var Vendela.
– På mitt förra jobb inom butik bildade vi en klubb som höll ett år. Jag har alltid älskat facket och tycker att det är härligt att finnas där för mina kollegor. Det är bra att klubben har folk från
flera avdelningar. Det bästa vore om det fanns en på varje, säger Vendela.
Hittar saker att förbättra
Att man har det bra på jobbet är inget skäl till att avstå från klubb, säger Simone.
– Jag har aldrig känt att jag inte vill gå till jobbet. Det är ingen superhård hierarki, jag kan prata med min chef och vet var vd sitter. När jag hade småbarn löste vi det om jag behövde gå ifrån. Men när man väl börjar lyfta på stenar hittar man saker som kan bli bättre.
Logi i 300 år
- 1724: Spinnhus för kvinnor som tagits för lösdriveri.
- 1840: Kronohäktet byggs.
- 1874: Centralfängelset, fängelse för män, tillkommer.
- 1975: Fängelset stänger.
- 1989: Långholmen hotell och restaurang öppnar.
Två saker har de hunnit förändra. Numera tvättas även servisens kläder på jobbet och kostavdraget stämmer överens med kollektivavtalet.
– Tidigare använde de en egen modell där de räknat ut matens värde. Nu har vi fått kollektivavtalets lägre kostavdrag, säger Simone.
Vid det här laget har dagens lunchgäster börjat droppa in. Det är en lugn dag, så ute på glasverandan är det än så länge tomt.
– Verandan hörde till fängelsesjukhuset. Sjuka fångar låg på rad, så att de skulle få ljus och luft. De kallade den Rivieran och det säger vi fortfarande, berättar Simone.

