Olof, Mika och Malte jobbar hårt för att fixa den bästa skidåkningen i Sälenfjällen – och för att få fart på fackklubben.
Olof Ehn och Mathias ”Malte” Sjögren, snötekniker på Skistar Sälenfjällen, parkerar skotrarna vid en av de höga snökanonerna. De duschar ut moln av nytillverkad snö över Väggen, en av Sveriges brantaste och snabbaste backar. Fartrekordet här är 198 kilometer i timmen.
Det är inte så jobbigt att sätta i gång en snökanon, säger Malte.
– Det är allt runt omkring. Man behöver vrida den, flytta den, gräva upp den. Det är ett fysiskt tungt arbete. Man får gå med tunga slangar och gräva mycket.
På sina ställen är det ishalt. För ett tag sedan halkade han. Ringfingret gick ur led och han fick ha en skena sex veckor.
Malte ställer sig så att han fångar upp den nyproducerade snön på jackärmen.
– Jag kan se om det studsar lite eller bara lägger sig och blir blött. Man ser om det blir en snöflinga eller bara vatten.
Det finns förstås backar med natursnö i Sälenfjällen. Men Olof förklarar att den tillverkade är av högre kvalitet, mer kompakt och håller längre.
Vattnet till snökanonerna styrs inifrån ett pumphus vid Hundfjällets fot.
– Vi skickar vattnet ut på fjället i olika ledningar som förser snökanoner med vatten. Det är som ett stadsnät med vatten under marken, säger Olof.
Gemensam HRF-klubb
Olof och Malte jobbar året om. Det gör också liftteknikern Mika Nicolic.
De är kärnan i den unga fackklubben. Vintertid jobbar de i olika områden, men det var inget hinder för att bilda klubb.
– Vi ses ändå, på möten och utbildningar. Rycker in om det fattas folk någonstans. Och på sommaren kommer många till oss i Lindvallen som har liften öppen, berättar Mika.
Den här förmiddagen ska de ha ett digitalt samarbetsmöte med arbetsgivaren och Skistars andra klubbar.
Fröet till att bilda klubb var att HRF-klubben i Åre hade lyckats få till ett lokalt avtal som ledde till högre löner.
Det började med att vi också ville ha högre löner.
– Det började med att vi också ville ha högre löner. Men sedan har vi fått mycket mer på köpet, säger Olof.
De har till exempel diskuterat organisationsförändringar. Ibland sker de med kort varsel och mitt i säsongen.
– Sådant behöver gå ut i tid så att folk hinner ta del av informationen och marinera den, säger Mika.
Säsongerna i Sälenfjällen
- Januari. Sista snön läggs, teknik finslipas.
- Februari–april. Högsäsong, sportlov och påsklov.
- Maj–början av juni. ”Den femte årstiden.” Snön kan ligga kvar samtidigt som det är 15 plus.
- Juni–augusti. Sommaröppet med cykling och vandring.
- September–december. Underhåll av liftar och infrastruktur. Snötillverkning.
- Jul och nyår. Tuffaste tiden. Nyöppnat, nyanställda och många gäster.
Sedan Skistar utökat verksamheten sommartid har fler fått heltidstjänster.
– Då blir det bättre förutsättningar att ha fackklubb, säger Olof som var den som drog i gång det hela och nu är ordförande.
Malte och Mika hade inte tänkt vara med i styrelsen. Men på mötet ville ingen annan, så de sa ja.
– Om Olof nu dragit det så här långt så hade det varit synd om det inte blivit något, säger Malte.
Arbetsgivaren uppskattar klubben.
– De är jättepositiva. Det blir enklare för dem också att bolla idéer, säger Olof.
Efter mötet åker Mika tillbaka till Lindvallen. Det har blivit dimmigt och fjälltopparna syns inte nerifrån liften.
Mika löser liftstrul
Inne i liftkuren har liftskötaren
Oliver Lidback blicken fäst på åkarna.
– Vi håller koll på att folk inte ramlar, saktar ner eller stannar liften. Är det något problem kallar vi på Mika.
På morgnarna testar Mika nödstopp och kollar så att allt rullar och inget har fryst fast. Under dagen åker hon runt mellan backarna och löser problem. Medan snöteknikernas mest intensiva period är före högsäsong, har Mika mest att göra när åkarna är som flest.
Men jul och nyår är tuffast för alla.
– Vi har inte fått upp allt, samtidigt som det är många gäster och tryck på liftarna. Nästan alla i personalen är nya, de ska läras upp och funka två veckor senare, säger Malte.
Säsongsjobbare som ”blev fast”
De tre i klubbstyrelsen kommer från andra delar av landet. Skidintresset gjorde att de började säsonga.
– Jag tänkte göra en eller två säsonger och sedan skulle jag hem till Skåne igen. Sedan blev jag fast, berättar Mika.
Men numera blir det inte så mycket åkning i Sälenfjällens backar.
– Det blir mest om familjen eller kompisar kommer upp, säger Mika.
Det kan vara lite jobbigt att åka i egna anläggningen, tycker Malte.
– Ska man åka i en backe där en snökanon varit trasig kommer man bara att se den där snökanonen. Har jag ledigt åker jag hellre i väg någon annanstans. Trysil över dagen kanske.
