Visita har lanserat en valagenda. Problemet är bara att önskelistan saknar fokus, skriver Jonas Nordling.
Besöksnäringens arbetsgivare inom Visita har presenterat sin önskelista inför höstens val. Organisationer brukar ju göra sånt. Även fackförbund.
Det går förstås att diskutera värdet av såna utspel. Men låt oss låtsas som om någon politiker bryr sig.
Detta är vad Visita vill att riksdagen ska göra:
- Harmonisera momsen på mat.
- Sänk arbetsgivaravgiften permanent för unga upp till 26 år.
- Låt arbetsgivarna avgöra behovet av arbetskraft.
- Utöka serveringstiderna för tryggare stadsmiljö och fler jobb.
- Modernisera alkohollagstiftningen.
- Tydliggör rätten till bakgrundskontroller, kamerabevakning och drogtester.
- Utvidga möjligheten till tillträdesförbud.
- Öka anslaget till Visit Sweden.
- Öka antalet flyg- och färjeförbindelser.
- Säg nej till turistfientliga skatter.
En lång lista. Lite som den barn sätter ihop inför jul. Då brukar man försiktigt få fråga vilken önskan som är viktigast.
Så jag gjorde det även nu. Om Visita bara får välja en fråga, vilken är då viktigast?
Svaret kom från Visitas presschef efter några timmars betänketid:
”De ekonomiska förutsättningarna är det centrala – sänkningen av arbetsgivaravgifterna och att matmomsen är samma på all mat; då kan branschen fortsätta anställa fler unga och personer med utländsk bakgrund.”
Problemet är bara att det där är två önskningar, inte en.
Jag är inte politiker, men jag vet hur politiken fungerar. Allt handlar om prioritering.
Den som inte kan välja sin viktigaste fråga kommer uppfattas som ofokuserad. Kanske till och med splittrad.
Och någon annan kommer då välja åt dig.
