Politiska krafter vill göra dricksen skattefri. Nu krävs mer aktivt agerande från motståndarna, menar Jonas Nordling.
Kypare och hotellpersonal var organiserade och vägrade ta emot dricks. På restaurangväggarna fanns anslag:
”Det finns ingen anledning att förolämpa en människa med dricks bara därför att hon måste förtjäna sitt levebröd genom att passa upp!”
Den amerikanske journalisten John Reed skildrade den ryska revolutionen i sin klassiska reportagebok Ten Days that Shook the World. Reed var på plats i Ryssland när bolsjevikerna tog makten 1917.
Genom att exempelvis beskriva hur personalen vägrade dricks kunde han effektivt beskriva revolutionär stämning. Läsarna kunde förfasas. Eller inspireras.
HRF diskuterar inte dricks
Som av en händelse bildades HRF ungefär samtidigt, en av de sista yrkesgrupper som organiserade sig i Sverige.
Det finns flera förklaringar. En konkret anledning var att flera yrkesgrupper inte ens fick lön. Många kypare hade bara dricks som inkomst. Precis som kollegerna i Ryssland ansåg de att det var förnedrande.
Lönefrågan löstes ganska snabbt. Men över hundra år senare är dricks alltjämt en braständare.
HRF:s syn på dricks har stått stadigt sedan 1918. Det är inget förbundet befattar sig med.
Med jämna mellanrum försöker medlemmar ändra denna uppfattning. Även på HRF-kongressen i december 2025 gjordes ett försök. En motion föreslog regler kring fördelning av dricks. Den avslogs. Utan diskussion.
”Vi vill att våra medlemmar ska kunna leva på sin lön. Det är inte dricks som fyller pensionskuvertet”, säger HRF:s avtalssekreterare Peggy Nyholm.
Dricksen lever vidare
Samtidigt har HRF:s hårda hållning till dricks inte påverkat medborgarna. I Sverige, liksom i många andra delar av världen, är dricksen fortfarande vanlig.
Många uppskattar också tillskottet. De ser sällan dricks som förnedrande, eller skadligt för utvecklingen av lön och pension.
Men då och då uppstår problem.
Skatteverket gör nämligen slumpmässiga kontroller av företag.
Och när det handlar om restauranger så upptäcker inspektörerna allt oftare utbetalningar av dricks, eftersom de numera syns i de digitala systemen. Utbetalningar som gått till anställda som inte själva tagit upp pengarna i sina deklarationer.
Trist för dem. Det brukar nämligen leda till straffbeskattning som kan vara större än själva dricksen.
Inte sällan är det unga visstidare som åker på skattesmällen. Unga som inte förstår systemet. Skatteverket tycker därför att arbetsgivaren har ett informationsansvar. Men inte mycket mer.
Påverkan från höger
Samtidigt pågår ett lågintensivt påverkansarbete för att avskaffa skatten på dricks. Inom regeringsunderlaget har flera enskilda aktörer i riksdagen krävt detta. I fjol var det två moderater, i år är det en sverigedemokrat.
Ledare inom Kristdemokraternas ungdomsförbund vevade också nyligen i frågan på högersajten Bulletin: ”Det handlar inte bara om en frihetsreform, utan också om att uppmuntra väl utfört arbete och att låta folk uttrycka tacksamhet.”
Det finns alltså en rörelse för att skattebefria dricksen. Om detta blir verklighet lär den bli ännu svårare att avskaffa. Att fortsätta driva en icke-linje kan därmed vara kontraproduktivt.
Utmana Skatteverket
Ett mer progressivt sätt att motarbeta drickskulturen vore att utmana Skatteverket. Enligt verket är dricks en frivillig betalning från kunden direkt till den som utfört arbetet. Det är alltså inte arbetsgivaren som är utbetalare. Och de slipper därmed arbetsgivaravgifter på dricksen.
Men detta utgår från att det är personalen som fördelar dricksen.
Om dricksen däremot samlas in av arbetsgivaren som sedan fördelar den till olika anställda bör ersättningen anses ha kommit från arbetsgivaren – inte från kunden.
Enligt etablerade skatterådgivare ska den då betraktas som inkomst för företaget. Och som vanlig lön till de anställda, med skatteavdrag och arbetsgivaravgifter. Detta var också Skatteverkets linje, åtminstone fram till 2021 då Kammarrätten slog verket på fingrarna.
Dilemmat för Skatteverket är alltså om dricksen anses vara förmedlad eller fördelad. När de eftertaxerar enskilda efter att ha gått igenom företagens siffror verkar de dock automatiskt se dricksen som fördelad av arbetsgivaren. Taxeringen utgår från företagens redovisning, inte uppgifter från anställda.
Utgå från att dricks är lön
Med tanke på att dricksen numera till allra största del är digitalt hanterad, finns det anledning för Skatteverket att återgå till sin gamla tolkning. Kortläsaren, där dricksen passerar, styrs i allra högsta grad av arbetsgivaren. Och det blir allt ovanligare med kontantkassor där personal kan plocka ut dricksen direkt. Kammarrättens avgörande från 2021 är därför obsolet.
Skatteverket skulle kunna utgå från att all dricks är fördelad av arbetsgivaren, och därmed jämförbar med inkomst. En krögare som hävdar motsatsen har bevisbördan. Krogar med mycket kontanter i omlopp väcker dessutom andra frågor i dessa tider.
Med denna förändring skulle dricksen kunna påverka inkomst och pension för de anställda. Vilket är bra på kort sikt.
Men framför allt skulle det göra dricksen mindre intressant för arbetsgivaren. Helt i linje med den långsiktiga kampen om att slippa bli förnedrad.
