Tönnebro är Rastas bästsäljande restaurang. Vi gjorde som alla andra och stannade till på vägkrogen vid sjön.
Det går snabbt på Rasta Tönnebro. Vimmerbys hockeylag hinner knappt gå ur bussen och in på restaurangen innan de får sitt fläsk med löksås.
Dagen är annars lugn, men det är inte ovanligt med tre–fyra bussar samtidigt.
– Har de en halvtimmes paus och ska hinna äta och klara av toabestyr, så vill de inte vänta. Men vi har rutin på det här, säger restaurangbiträdet Pia Olsson, som jobbat 30 år på Tönnebro.
Köket är alltid redo för stora beställningar, säger kocken Tobias Olsson, som jobbat 17 år.
– Det är inte alla stora sällskap som förbeställer som de hade gjort i dag. Därför har vi mycket förberett, som förstekta raggmunkar. Men en stor schnitzel steker vi förstås à la minute.



Restaurangen ligger intill E4, mellan Gävle och Söderhamn, vid sjön Varvs-Noran.
Själva Tönnebro är en bro ett par kilometer bort, men säg Tönnebro och få tänker på något annat än vägkrogen, där det även finns en mack och ett Burger King.
Bilburna gäster
Här stannar långfärdsbussar, lastbilar, husvagnar och privatbilister.
Men det går ingen kollektivtrafik hit. Personalen kommer i bil, unga extrajobbare får samåka eller bli skjutsade.
På sommaren när det är fullt händer det att gästerna tar personalens p-platser.
Trafiken påverkar gästflödet.
– Vid en olycka kan det bli stopp och sedan när det lossnar kommer många på en gång, säger Pia.



Förr hade restaurangen öppet dygnet runt, då hände det att gästerna var kvar hela natten, till exempel om de fått fel på bilen. Numera är öppettiderna 07–22.
Dagens första gäster är ofta lastbilschaufförerna som övernattat på parkeringen. De brukar också vara de sista.
– De sitter så länge det går, innan de går ut till bilarna, säger Pia.
Pia ansvarar för baren den här dagen. Vägkrogen har fullständiga rättigheter, även om alkoholfritt är vanligast.
– Men visst går det en del öl, cider och vin. Lite mer på sommaren.
Växlar arbetsuppgifter
De som jobbar i restaurangen turas om med alla uppgifter, stå i kassan, plocka disk och diska. Det är bra att växla arbetsuppgifter, säger Pia.
– I kassan vill man vara fokuserad, tillmötesgående och göra rätt. Då orkar man inte mer än tre timmar.


Tobias är skyddsombud. Han håller inte bara koll på sådant som hala golv, utan också på hur folk mår.
– Jag är lite halvsocial, säger han.
– Halv? säger Pia.
– Väldigt social då.
Tobias är också noga med att rasterna ska ge återhämtning.
– Det är den stund man har att koppla av. Då ska man inte prata så mycket.
Personalrummet vetter mot sjön och har en uteplats, där Tobias gärna sitter.
– Solen lyser, sjön ligger spegelblank. Även på vintern, precis innan det fryser på. Kaffet i handen, två djupa andetag, så går man in och jobbar igen.


Eget bageri
Precis vid entrén ligger Tönnebros egna bageri, som varit med sedan starten.
En gäst stannar till utanför de stora glasfönstren och kikar in på när Anita Norling jobbar vid bakbordet.
– Vår platschef Johan tyckte att vi skulle göra konditoriet mer synligt. Förut låg det längre in
i huset, berättar Anita.
Den här förmiddagen har hon bakat strassburgare och det lilla bageriet doftar sött av vanilj.
Storsäljare är annars mandelkubb och matbröd. Det går också mycket längder och butterkaka.
Tönnebros högsäsong
Så här mycket levererar Tönnebro juni–augusti. Restaurangen har omsättning på 240 000 kronor per dag.
- 9 000 köttbullar med mos.
- 6 000 smashed cheeseburger.
- 6000 Raggmunk med fläsk.
- 5 000 leverpastejsmörgåsar.
- 3 000 kilo potatis till hemgjorda moset.
Tönnebro öppnade 1983. Året efter började Anita, till att börja med i köket och baren.
– Jag gick en del bredvid hon som var i konditoriet. Sedan har jag lärt mig själv under årens lopp.
När hockeylaget ätit fortsätter de mot Umeå och morgondagens match mot Björklöven. Mindre sällskap fortsätter att droppa in. Vid halvtvå kommer kvällspersonalen och en timme senare kan morgonens personal åka hemåt.
Tobias Olsson bor i Gävle och tycker att det är helt okej att pendla.
– Det blir en rutin, en lugn stund ensam i bilen. På väg hem hinner hjärnan stänga ner efter trilskande maträtter och stress. Jag lyssnar på musik, allt från Pavarotti till Lordi – eller growling om det har varit ett jobbigt arbetspass.

