Grillen blir lätt centralpunkten på orten. Ibland blir den mer än så. Vi hälsade på Älvåkragrillen i Älvsbyn. Här har personal och stammisar hängt ihop i decennier.

Älvåkragrillen har funnits i över 50 år. Camilla Backman har varit med om de flesta av dessa.
– Jag började jobba extra här redan när jag var 13–14 år. Det var min mormor Viola som skötte grillen då på slutet av 80-talet.

Familjen är alltjämt närvarande. Sedan 25 år ägs grillen av Camillas svägerska Matilda Eklund.
När Hotellrevyn hälsar på står de båda bakom disken och förbereder sig inför lunchrusningen.
– Vi har stått här mer än hälften av våra liv, skrattar de.

Älvåkragrillen ligger intill idrottsplatsen i Älvsbyn. Dessutom ligger skolan strax intill. Camilla och Matilda har sett många älvsbybor växa upp.

– Det är alltid lite speciellt att se hur lilla Kalle som bara ville ha ketchup på burgaren nu vill ha allt – och mycket lök.

De har också sett hur synen på grillen ändrats.

– När vi var barn så var det stort att gå hit och äta hamburgare, det var något man kanske gjorde 1–2 gånger per år. Nu är det vardagsmat för många.

Torbjörn svänger alltid in på grillen

Att deras grill är populär syns redan när de öppnar dörrarna klockan 10. Pitebon Torbjörn Burman har varit på jobb i Älvsbyn och då passar han alltid på att besöka Älvåkragrillen, berättar han.

– Det här är en klassiker. Redan när jag spelade handboll som ung såg man fram mot bortamatcherna i Älvsbyn för då kunde man äta här på grillen. Och sedan brukar jag äta här varje gång jag är här. Jag skulle kanske inte kalla mig stammis, men många gånger har det blivit.

Torbjörn och Camilla fördjupar sig i minnesbilder från förr, om minnesvärda stammisar och deras egenheter.

– Det är lite speciellt det där. Vi har ju gäster som vi träffat nästan dagligen i många år, men vi vet egentligen inte vad någon heter, säger Camilla.

– Men vi har egna namn på stammisarna, som Utan dressing och Ingen lök, skrattar Matilda.

Gästen Torbjörn sörjer dock att han missade sista burgaren utomhus detta år.
– Det är ett fint avslut inför vintern att äta den på uteserveringen innan borden åker in.

Stängde för att kunna vara ledig

Uteserveringen är normalt i gång ända fram till slutet av september. Men i år blev det inte så. Grillen stängde i stället under hela september. Precis som många andra inom branschen har Matilda haft svårt att finna personal, och såg hur hon själv därmed arbetade för ofta.

– Jag stängde grillen för att verkligen kunna vara ledig, berättar hon.

För Camilla och ytterligare en anställd påverkades inte lönen av att grillen var stängd. De jobbade på även under den stängda månaden.

– Det gav möjligheter att se över en del saker här inne, inventera och så, säger hon.

“De hade verkligen saknat oss”

Med anledning av personalbristen har de nu även ändrat öppettiderna. Förr hade de öppet 10–21 alla dagar i veckan. Nu är det onsdag–söndag som gäller.

Men var det inte ett vågspel att stänga en hel månad under högsäsong?
– Jo, men jag var tvungen. Och kunderna har kommit igen med råge.

– De hade verkligen saknat oss. Som vi har svultit sa flera när vi öppnade igen, skrattar Camilla.

Skrovmålet är storsäljaren. Men de försöker även locka kunderna att testa nya saker, berättar Matilda som är utbildad kock.

– Just nu har vi exempelvis en kimchiburgare på menyn. Den går oväntat bra.

Men det är inte alla gånger det flyger, berättar Camilla.
– Vi testade en julburgare häromåret. Rödbetssallad som dressing. Den ville ingen pröva. Konstigt, tycker jag. Den var ju jättegod.

Ryktet sprider sig

Grillens renommé lockar som sagt många att åka några mil extra för att testa deras menyer och de 17 sittplatserna. Influencerkontot Burgerspotting var dessutom nyligen på besök och gav goda omdömen.

– Sånt där är ju viktigt. Och det är kul att vi har gott rykte. Vi är stolta över det vi gör här, säger Camilla.

En gång var det någon som skrev att tanten var jättetrevlig. Då undrade vi förstås vem av oss det var?

De noterar förstås kundernas omdömen på sociala medier och sajter.

– En gång var det någon som skrev att tanten var jättetrevlig. Då undrade vi förstås vem av oss det var?

De skrattar gott åt minnet. Camilla berättar också om när SVT häromåret kom till grillen med tio amerikaner, som medverkade i deras show Allt för Sverige.

– Producenten hade någon idé om att amerikanerna skulle äta parisare här hos oss. Men sedan kom det en lång lista med matpreferenser och det slutade med att ingen av amerikanerna åt parisare. Jag tror inte de sände inslaget härifrån överhuvudtaget.

”De kommer hit och slänger lite käft”

Skrattet verkar alltid vara nära under arbetspasset, men i takt med att lunchbeställningarna ramlar in så blir Camilla och Matilda alltmer fokuserade.

– Det är många som tror att vi inte hinner prata med varandra bakom disken när det blir rusning. Men vi har utvecklat som olika korta meningar, närmast som kodord, som vi viskar till varandra under arbetet, berättar Camilla.

Bristen på personal är dock en utmaning även på sikt.
– Det är svårt att hitta rätt personer. Är de bra så går de ofta vidare. Jag förstår att detta inte är ett jobb som man vill ha länge, säger Matilda som konstaterar att hennes egen dotter nog inte kommer ta över verksamheten.

– Hon har sett hur mycket jobb det är, och allt du missar.

Samtidigt vet de hur viktig Älvåkragrillen är för många av stammisarna.

– De kommer hit och slänger lite käft. En del tycker nog att det kan vara hård jargong, men det funkar för oss. De har kanske inte så många att prata med. Och det är ju därför vi står här, säger Camilla.