Vanessa odlar sitt fackliga intresse

Vanessa Golden kan allt om chili och vill lära sig mer om facket. På Stjärnholm får hon odla sina intressen.

Stiftsgården Stjärnholm ligger inbäddad i sommargrönska. Kor betar på ängen ner mot havsviken. Konfirmander och konferensgäster har nyss fått sin lunch.

Vanessa Golden är klar med serveringen och har tid att titta till köksträdgården som hon ansvarar för tillsammans med en av kockarna.
– Det var en medicinalträdgård här tidigare som ingen riktigt tog hand om. Vi fick ta över och det var bara att säga till vad vi behövde, vi fick virke och byggde. Och vi har gått en kurs i täckodling.
Köket använder mycket av örterna. Vi odlar zucchini, snittblommor och så prydnadspumpor som husmor kan använda för att dekorera i höst.

Ni har rätt varierande gästgrupper, hur är det?
– Man ska så klart vara trevlig mot alla, men konferensgäster kräver lite mer av bemötandet än konfirmander. De har andra förväntningar.
När det är bröllop blir det mycket väntan och man får ha en bra dialog med toastmaster eller toastmadam. Men det är en fin upplevelse att vara med och förgylla brudparets dag.
Sedan har vi en del kyrkliga grupper från stiften och ibland är det retreat.

Du jobbade tidigare som kock, varför bytte du till servisen?
– Jag har jobbat på olika restauranger men precis innan var jag köksansvarig på ett nystartat äldreboende som drevs av ett vinstdrivande företag. Jag var tvungen att flippa varenda krona.
Jag kände att jag var på väg in i väggen när chefen härifrån ringde och erbjöd en heltidstjänst i servisen. Det var bättre betalt till mindre ansvar.
Jag fick bikta mig om att jag var gravid, men det var inga problem att gå på föräldraledigt efter ett par månader.

Även om det sägs att alla skriker efter kockar är det inte så lätt att hitta ett heltidsjobb.

Har du nytta av att ha varit kock?
– Jag kan förstå varför köket vill att det ska vara på ett visst sätt. Jag kan också komma med idéer. Om de lagt en förrätt som inte poppar kan jag fråga om de inte kan tillföra lite färg. Oftast tar de det bra.
Jag skulle absolut kunna jobba som kock igen, men även om det sägs att alla skriker efter kockar är det inte så lätt att hitta ett heltidsjobb.

Vad är bäst med att vara fackligt engagerad?
– Man lär sig väldigt mycket som man inte varit medveten om när det gäller ens rättigheter. Det är roligt men kommer med en del ansvar. Det är inte så enkelt att komma iväg på utbildningarna.
Jag är ny suppleant i avdelningsstyrelsen men har sagt att jag lyssnar mer än jag yttrar mig än så länge, för jag har aldrig gjort något sådant förut.
Men jag har min avdelningsordförande Lisa nere i köket som jag kan fråga och man måste faktiskt inte kunna allt från början!

Viktigaste fackliga frågorna?
– Enstaka dagar, särskilt ungdomar som inte har koll blir utnyttjade. Min 20-åriga dotter har utbildat sig till kock och fått lite lärdomar om hur man kan bli bemött som ung i branschen.

Vad gör du när du inte jobbar?
– Odlar! Först och främst chili. Det är så fint att se dem utvecklas, hur de skiftar färg och går från släta till skrumpna.
Jag har 50–60 olika sorter och 70–80 plantor, så det blir en riklig skörd. Men så är jag förstås med familjen, förutom 20-åringen har jag min femåring.

Har du några tips till nybörjare på chili?
– Det är bara att sköta den, ge den kärlek, vatten och lite gödsel. Men mina får kanske lite väl mycket kärlek!