På Daftö Resort i Strömstad varvas tårar med skratt när gästerna uteblir. Vi hänger med städerskorna Anna och Camilla på ett vanligt ovanligt pass.

Det är en vanlig dag på Daftö Resort i Strömstad. Eller, så vanlig som dagarna blir den här säsongen. För ingenting är som det brukar sedan coronaviruset slog ner som en bomb. Vanligtvis är det fullt till sista husvagnsplats så här års. Det brukar inte finnas en enda ledig stuga, varken de piratinspirerade i Piratbyn eller de trädkojeliknande i Döskallebyn. I år är det nästan tomt, säger Camilla Karlsson, städerska på Daftö.
– Man vaknar på morgonen och tänker att det inte är sant, att man drömmer. Men det gör man ju inte. Tyvärr.
Daftös största kundgrupp är norrmännen. När Norge stängde gränsen mot Sverige i mitten på mars var det som en kalldusch. Över en natt försvann 97 procent av bokningarna.
– Det sade bara pang, det var ju från ena dagen till den andra, säger Camilla.
Hon, liksom merparten av de anställda, sades upp från sin fasta tjänst och korttidspermitterades. I sommar övergår Camilla till en säsongsanställning.
Förra året var de 16 personer i Daftös städpatrull, för tillfället är de två. Det är Camilla och kollegan Anna Abramovicz, som är ansvarig för housekeepingavdelningen. Dagarna börjar i personalens fikarum, »Slottet«. Här träffas de och går igenom dagens uppgifter. I vanliga fall har de mycket att göra, säger Anna.
– Vi har 130 stugor med 550 sängar. Sedan städar vi servicebyggnader, konferenslokaler, restaurangerna, vår wellness, Daftöland och personalboendena. Det brukar vara fullt upp.



Vi passar på att kolla att allt stämmer och är genomtvättat.Camilla Karlsson
Men just nu är det bara en av restaurangerna som är öppen, och nöjesparken Daftöland har inte kunnat öppna ännu.
I stället jobbar Camilla och Anna med att förbereda stugorna för säsongen som de hoppas ska komma i gång.
– Vi passar på att kolla att allt stämmer och är genomtvättat. Vi har mycket piff som ska vara på plats, säger Camilla.
De tar sig runt i elbilar där de packar allt som kan behövas under dagen.
– Vi har massor av grejer med oss i bilen. Det är för att vinna tid, säger Anna.
Både Anna och Camilla bor i Strömstad. Det gör de flesta tillsvidareanställda. Men på somrarna kommer hundratals unga säsongare från hela landet för att bli del av »Daftö-familjen«, berättar Anna. I år står de tre personalboendena än så länge tomma.





Årets rekryteringsprocess var nästan färdig när viruset slog till, berättar Mia Kempe. Hon är HR-chef och driver Daftö Resort tillsammans med sin syster och sin mamma.
– Vi skulle anställa nästan 180 personer. Ingen hade fått avtal än, men de hade fått muntliga löften. Vi fick skicka brev till alla, säger hon.
Mia beskriver dagen då de var tvungna att säga upp den fasta personalen som den värsta dagen i hennes liv.
– Det var jättehemskt, ett riktigt gråtkalas. Vi satt här och räknade, pratade med banken och med HRF, och vi insåg att vi måste göra så här för att överleva.
Att åka till Norge har varit lika naturligt som att åka till Uddevalla.Mia Kempe
Nu hoppas man på sommarsäsongen. Här på Daftö bevakar man både de svenska och norska myndigheternas råd och rekommendationer om resande. I maj meddelade den norska regeringen att man förlänger stängningen av gränsen mot Sverige till mitten av augusti. Det var inte det besked man hoppats på här på Daftö.
Mia tycker att det känns konstigt att gränsen plötsligt blivit så tydlig.
– Vi har aldrig tänkt på att det funnits en gräns där. Att åka till Norge har varit lika naturligt som att åka till Uddevalla.



Vi hoppas att de svenska turisterna kommer hit.Anna Abramovicz

Vid 13 kommer städtjejerna åkandes i sina elbilar igen. Det är dags för lunch. Anna och Camilla har putsat fönster på stugorna i Piratbyn.
– Det gör vi varje dag, så fort de har blivit lite smutsiga, säger Camilla.
Lunchen är en högtidsstund. Oftast äter städet med vaktisgänget, och oftast är stämningen hög med mycket skratt.
– Vi är ett glatt gäng, vi försöker peppa varandra. Vi har gråtit ihop och nu försöker vi skratta ihop, säger Camilla.
Anna håller med.
– Vi försöker lyfta varandra. Vi är som en familj här, så om någon är ledsen så hjälper alla till.
Anna är hoppfull inför framtiden.
– Vi hoppas att de svenska turisterna kommer hit. Det finns ju massor av saker att göra här utomhus, massor av frisk luft och gott om plats.