»Vad ska du bli när du blir stor? Ska du bli som far och mor?« sjöng Ebba Grön i början av 1980-talet. Fyra kvinnor valde fyra olika yrken ? en blev bartender, en annan bingoutropare, en tredje barista och den fjärde badvärdinna. Men vem blev vad? Går det att se på en person vad den arbetar med? Vänd och se hur många rätt du hade.
Bingoutroparen
Namn: Monica Reimarker-Wiman.
Ålder: 47 år.
Yrke: Bingokontrollant
Arbetsplats: Blå Hallen i Malmö.
»Egentligen ville jag bli skådespelare så jag började på teaterskola när jag var 17 år. Redan då kom jag till Blå Hallen för att extraknäcka. Teaterdrömmarna sprack, jag jobbade på restaurang, blev änka och arbetade inom sjukvården, men hela tiden har jag kommit tillbaka hit. 30 år har det blivit.
Här är vi som en familj, både inom personalgruppen och med besökarna. Människor kommer hit från alla samhällsklasser, åldrar och nationaliteter, och det händer ofta att någon har bakat och bjuder oss på kakor och bullar.
Många här har jobbat ihop länge, länge. Vi håller ihop, en mer solidarisk arbetsplats får man leta efter. Vi är många ensamstående mammor som förstår varandra och kan trixa med schemat för att vissa situationer helt enkelt kräver flexibilitet. Inget är omöjligt. Vaknar jag och det är fint väder, går det nästan alltid att fixa ledigt.
När en kollega dog hastigt i cancer, stängde vår fantastiske chef hallen när hon skulle begravas. Förutom full lön fick vi hedra henne på jobbets bekostnad.
Just nu går jag ofta och klappar på en röd pärm.
I ett och ett halvt år har jag jobbat för ett samverkansavtal med friskvård, arbetsmiljöplan, ryggbänk och massage, årlig hälsokontroll och träningskort ? jag är oerhört stolt över vad vi har åstadkommit!
Jag gillar mitt jobb, men något som är synd är att jag inte kan gå kurser, eftersom jag jobbar både kvällar och dagar. Jag skulle verkligen vilja gå en datakurs och lära mig ordbehandling.«
Baristan
Namn: Therese Andersson.
Ålder: 23 år.
Yrke: Senior barista.
Arbetsplats: Espresso House i Malmö.
»Jag drömmer om att bli master barista men tror att det kommer att ta ett tag innan jag är redo för det. Förra året var jag däremot med i en barista-tävling. Jag var så nervös att jag bara grät och tänderna skakade. Det gick inget vidare, men jag ger mig inte utan ställer upp igen i nästa tävling.
På gymnasiet gick jag bild- och formprogrammet och var arbetslös ganska länge innan jag hittade det här jobbet. Det funkar bra för mig som gillar att träffa folk och hålla igång. Lördagar är bäst för då rusar folk hit, men också sommartid då det kommer många turister. Det är inte så kul när vi har lite att göra.
Det är med espresson man bevisar att man är en duktig barista. Sen är det ju alltid kul att skumma mjölken och göra dekorationer i den med skeden; hjärtan, blad, träd? Min specialitet är Kalle Anka. Och man tröttnar aldrig på att få beröm från kunderna.
Jobbet går ut på att göra gott kaffe utan att våra besökare måste vänta för länge. Min personliga favorit är dubbel espresso med varm sojamjölk.
Espresso House startar ett kafé i månaden, har eget kaffe från Italien och eget bageri. Egentligen är jag bara garanterad fem timmars jobb i veckan men brukar ändå jobba 130 ? 140 timmar i månaden. Lönen är inget vidare, men vi får lite dricks också. Den sparar vi och gör något roligt för. Senast var vi på Liseberg.
I somras jobbade jag på Espresso House i Båstad och spanade in kändisar, nu i vinter drar jag till Badgastein i Österrike och jobbar på en after ski-bar.«
Bartendern
Namn: Malin von Strauss.
Ålder: 24 år.
Yrke: Bartender.
Arbetsplats: Hotel Hilton i Stockholm.
»Jag ville bo i London och sökte jobb som bartender för att få möjligheten att träffa folk. Där blev jag upplärd i konsten att göra drinkar, men som en kollega säger: Yrket består till 95 procent i att vara bakom baren och ta folk och till 5 procent att göra cocktails.
När gästerna är fulla och glada går det bra, men det är svårt att säga till en vuxen människa att nu räcker det. Annars är det hela den sociala biten som är det allra bästa. Man kan prata och ha kul på jobbet!
Blanda drinkar är också kul. Jag gillar själv syrliga, fräscha drinkar. I min egna variant av Tom Collins byter jag ut ginet mot citronvodka. Det blir så gott. Annars gillar jag Mojito och Whisky Sour mest.
Fast jag är nattmänniska, tycker jag att arbetstiderna är besvärliga. Särskilt på vintern. Det är tufft att vakna när det är mörkt och sedan gå till jobbet och aldrig se ljuset. Jag lider ofta av sömnbrist för att jag så gärna vill utnyttja dagen också.
Nu har jag slutat jobba heltid och börjat plugga till en pol mag i statsvetenskap och internationella relationer. Jag är intresserad av samhällsfrågor. Snart sticker jag till den sydamerikanska västkusten för att bland annat plugga spanska. Det är ganska lätt att spara ihop pengar med det här jobbet. I snitt får jag 400 kronor i dricks varje kväll. Rekordet är 1 100 kronor.
Och som globetrotter älskar jag hotellbarer, att se människor på resande fot. Att vara bartender på Hilton är perfekt.«
Badvärdinna
Namn: Karin Hagberg.
Ålder: 26 år.
Yrke: Badvärdinna.
Arbetsplats: Yasuragi Hasseludden i Nacka.
»Min mormor kommer från ena änden av Orminge, min morfar från andra. Jag är uppvuxen här, bor fortfarande här och har alltså nära till jobbet. Jag tyckte att Yasuragi Hasseludden verkade vara ett spännande ställe, så när de sökte folk nappade jag. Först extra, men så småningom blev jag fast anställd på heltid.
Jobbet har så många möjligheter, det gillar jag. Ingen orkar ju massera 40 timmar i veckan, så det finns många varianter av kombinationstjänster på spa-avdelningen.
Badvärdinna har jag varit sedan tre och ett halvt år. Jag tar emot de gäster som kommer, både privat- och konferensgäster och introducerar dem i hur det japanska badet går till. Sen finns vi badvärdinnor tillhands för gästerna under dagen och sköter därutöver driften av badet, har koll på handdukar, bastuaggregat, korgar och allt det där andra runt omkring. Jag är även spaterapeut, vilket innebär skrubb, inpackning och massage, jobbar en del administrativt och en del i loungen.
Det som är häftigt med det här yrket är att ju mer man lär sig, desto mer vill man veta. Den asiatiska filosofin rymmer så mycket. Tidigare, med de förra ägarna, har delar av personalen fått förmånen att åka till Japan på studieresa. Det skulle jag verkligen tycka var häftigt, men det blev aldrig min tur?
Ett jobb är ett jobb. Stundtals är det stressigt med många tider att passa. Och fast det är jäktigt, ska vi utstråla lugn och harmoni och inte öka på stegen. Men vi springer i trapporna när gäster inte ser eller hör oss.
Lyckas vi med jobbet upplever gästen att tiden stannar och inte längre finns och att de kan släppa allting annat. De är närvarande. Här och nu.«
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.