»Ingen vet om vi kan bygga upp vårt hem igen«, säger Betty Hamilton, frukostkock på restaurang Mother?s i New Orleans. Hon är en av de anställda som bor i husvagn på parkeringen utanför arbetsplatsen. För ett år sedan drabbade orkanen Katrina södra USA. Många blev hemlösa och har inte kunnat flytta tillbaka. New Orleans restauranger behöver både personal och gäster.
? En jambalaya och en dagens!
? Skaldjurstallrik!
? En Po?Boy med skinka och rostbiff, tack!
Gästernas beställningar och de färdiga rätterna ropas ut om vartannat.
Vid lunchrusningen blir det kö på Mother?s, en restaurang från 1938 som är smått legendarisk för sina Po?Boy-smörgåsar och enorma portioner husmanskost.
Mother?s är en »mom and pop-restaurant« som de kallas i USA, en gammaldags familjefirma ? och en del av New Orleans kulinariska själ. Därför ingav det staden hopp när restaurangen öppnade igen i oktober 2005, som en av de första efter orkanen Katrina.
Mother?s ligger i en stadsdel som var ganska förskonad från orkanens framfart.
Mer än tre fjärdedelar av New Orleans översvämmades, och i några av de områden som drabbades allra värst bodde många som jobbade på hotell, barer och restauranger. Av Mother?s personal bodde ungefär hälften i det totalförstörda Lower Ninth Ward.
? Jag och min man for till min syster i Mississippi. Eftersom vi inte kunde återvända blev vi kvar där i två månader, berättar frukostkocken Betty Hamilton som arbetat på Mother?s i 17 år.
Familjens trähus är ännu obeboeligt, även om det ruttnade innanmätet nu har röjts bort.
? Vi bodde tolv människor där, inklusive mina barnbarn. Men nu är vi splittrade. En av mina döttrar har valt att stanna i Texas. Ingen vet om vi kan bygga upp vårt hem igen.
Mother?s hade cirka 120 anställda före orkanen, men när man öppnade igen fanns 15 på plats. Idag jobbar ungefär 30 anställda här. Resten är skingrade över USA.
Restaurangen har kortat öppettidernaa. Omsättningen är bara en tredjedel av vad den var före Katrina.
Konkurrensen om såväl gäster som arbetskraft är hård i New Orleans. Skyltar med »personal sökes« syns på de flesta hotell och restauranger. McDonald?s och andra snabbmatskedjor har erbjudit nyanställda bonuspengar bara för att skriva kontrakt, och lönerna har stigit rejält.
På Mother?s har diskarnas löner ökat från 6 till omkring 10 dollar (cirka 75 kronor) i timmen. Kockarnas timlöner har stigit från 8 ? 10 dollar till 12 ? 15. På »finare«, dyra restauranger är löneläget betydligt högre.
? Å ena sidan har de riktigt låga lönerna äntligen gått upp på grund av arbetskraftsbristen. Å andra sidan kan folk ju inte flytta tillbaka. Många av bostäderna för låginkomsttagare har ju försvunnit, säger Wade Rathke, företrädare för Service Employees International Union, ett fackförbund för anställda i tjänstebranschen.
Han har försökt organisera New Orleans hotell- och restauranganställda.
? New Orleans är en riktig arbetarklass-stad, men det har aldrig varit särskilt många med i facket. Vi förstår att det är tufft för restaurangerna nu. Men när arbetsgivarna försöker sänka lönerna ska de få motstånd.
Wade Rathke tror inte att New Orleans tas över helt av vita affärsmän och blir ett nytt Disneyland, som enbart är till för turister. Men egentligen vet han inte vad han ska tänka om stadens framtid.
? Bygg- och restaurangbranscherna har varit motorer i återuppbyggnaden hittills. Det lär finnas gott om jobb. Men frågan är fortfarande var folk ska bo.
New Orleans-bor som försöker flytta hem kämpar med myndigheter och försäkringsbolag för att få information om vilka regler som gäller för återuppbyggnad.
Men Sammy McRae, restaurangchef på Mother?s, har bestämt sig. Han flyttar inte tillbaka till New Orleans. Han har jobbat på restaurangen sedan 1979. Nu är han bara på plats tillfälligt för att täcka upp för en kollega som ska opereras.
? Jag älskar det här stället, jag älskar människorna som jobbar här, jag älskar gästerna, jag älskar maten. Men min fru och jag orkar inte bygga upp vår tillvaro i New Orleans. Jag skulle ändå gå i pension om tre år, så nu får vi försöka klara oss på det vi sparat, säger Sammy McRae.
De evakuerades till Sammys bror i norra Mississippi. På den orten blir de kvar.
? När vi stack tog vi med oss tre omgångar kläder och en del viktiga papper. Det var allt, säger Sammy McRae sorgset.
? Vårt hus låg i Chalmette, där vattnet stod upp till taknockarna och det dessutom var en massa oljespill. Precis allting är förstört. Värst är det med fotografier och annat som aldrig går att ersätta.
Sammy McRae har fått låna en husvagn i utkanten av New Orleans under sitt inhopp. Men flera av Mother?s anställda bor nu i husvagnar på parkeringsplatsen intill restaurangen. Husvagnarna kommer från det amerikanska räddningsverket, Fema.
? Jag gillar att bo här! Det är mycket finare än där jag bodde förut, säger Anthony Thompson som är ungkarl.
Han jobbar som diskare på Mother?s och har förutom högre lön fått nära till sin arbetsplats. Han visar runt i trailern som har fyra bäddar, flera sittplatser och ett pentry.
? Jag trivs bra och har ofta kompisar på besök. Och så kommer jag ju aldrig för sent till jobbet…
Alla är inte lika nöjda. Vagnarna är visserligen nya och fräscha. Men de är också trånga och provisoriska.
? Jag skulle vilja flytta hem så snart som möjligt. För det här känns ju inte som hemma, säger Betty Hamilton.
? Om husen i Lower Ninth Ward inte får byggas upp igen vet jag inte vad som ska hända med restaurangbranschen, säger Jerry Amato som äger Mother?s med sin bror.
? Men vi lagar ännu god mat här, och vi har roligt! Nu väntar vi bara nervöst på fler gäster och mer business, så att New Orleans-borna kan återvända till både jobb och bostäder.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.