Servitör med sving

Servitören Irfan Velic slog sig in i det svenska samhället -- med en järnfyra. »Du hinner prata rätt mycket på en runda, både om golf och det privata« säger han.

Under sommaren tar golfandet en stor del av Irfan Velics fritid. Men även i vintras tränade han så flitigt i golfsimulatorn att han fick skavsår på tummen. Han älskar våren och sommaren när det äntligen går att ge sig ut på banan.
– Jag springer dit, liksom flyger fram. Det går inte att beskriva känslan att få gå på gräs första gången och stå på tee.
Det var flickvännens familj som introducerade Irfan Velic i golfandet för tio år sedan. Med två svågrar som var golftränare kände han en viss press. Då visste han väldigt lite om sporten och tyckte nog innerst inne att det var en sport för töntar. Männen i byn Livno i Bosnien-Hercegovina, där han kommer ifrån, ägnade sig åt basket, pingis och fotboll.
– Men jag gick med på att åka till rangen och slog in i helvete långt första gången. Och jag gjorde det igen och igen. Den sommaren var det jag som tiggde och bad om att få stanna en timme till på rangen och tjatade på att vi skulle åka dit och slå.
Han grejade det gröna kortet snabbt och en månad senare var han distansmedlem i Krokoms golfklubb. Irfan tänkte på golf 24 timmar om dygnet och tränade stenhårt. Gick det bra ville han spela mer, gick det dåligt ville han också spela mer. Han var ­– och är – aldrig nöjd.

Irfan Velic var 20 år när han kom till Sverige och Vännäs utanför Umeå. Han tyckte att det gick för långsamt att lära sig svenska på SFI och tog extraknäck som servitör för att lära sig språket snabbare.
– Klart jag var nervös innan jobbet första dagen, men jag tänkte att jag klarar det, jag kan.
Det ena ledde till det andra, efter folkhögskolan fick han jobb som diskplockare och croupier på en nattklubb i Umeå, som kamratstödjare på en skola och som servitör på olika hotell och restauranger. Efter ett vikariat på Scandic Syd i Umeå ringde han till Scandic Plaza och sökte ett fast jobb som servitör. Chefen ringde efter en halvtimme och sa att jobbet var hans. Det var åtta år sedan.
Nu är han ordförande i den nybildade fackklubben och säger att chefen ställer upp på deras arbete till hundra procent och låter dem ha alla klubbmöten på arbetstid.
– Vi bjuder även in dem som inte är medlemmar. Det är viktigt att alla får vara med och höra vad som sägs på vår- och höstmötena.

Första tävlingen han deltog i var en företagsgolf som arrangerades av Västerbottens Folkblad. Irfan, som representerade sin dåvarande arbetsgivare Umeå Folkets Hus, kom fyra och säger skämtsamt att han definitivt var enda blatten.
– Speakern stakade sig när han skulle läsa upp mitt namn. Men jag bara njöt av att det hade gått så bra i tävlingen.
För två år sedan vann han klubbmästerskapet i sitt Sörfors golfklubb, förra året kom han på andra plats.
Han säger att det inte spelar någon roll om man är servitör eller direktör på golfbanan. Där är alla i första hand golfspelare. Men för honom har medspelarna också haft betydelse i ett annat avseende.
– Du hinner prata rätt mycket på en runda, både om golf och om det privata. Så golfen har betytt mycket för mig för att utveckla svenskan och för att knyta nya kontakter.

Som medlem i en golfklubb menar han att man också måste kunna läsa igenom handlingar, stadgar och annan information för att kunna hänga med på till exempel ett årsmöte och för att kunna ifrågasätta saker och ting.
– I Sverige finns det en miljon invandrare, jag tycker att det är konstigt att inte fler spelar golf. Kanske något för klubbarna att tänka på framöver.
Irfans främsta vapen är de långa slagen – transportslagen. Och med sina 189 centimeter har han en bra sving. Däremot hatar han att putta, säger att det är som att spela Fia med knuff. Han läser en massa golflitteratur och ägnar oändligt många timmar åt att titta på golffilmer på nätet för att förbättra sina slag.
– Där kollar jag olika detaljer i slagen, speciellt handlederna.
Numera är han mer fast i golfen än flickvännen och hennes familj. Han har 9,2 i handicap. På frågan vem som är bäst, han eller svärfar så blir svaret diplomatiskt.
– Det där är en känslig fråga. Vi är nog lika bra.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.