Sagolika yrkesroller

På Astrid Lindgrens värld i Vimmerby blandas verklighet med sagor. Där jobbar Ingela och Cecilia sida vid sida med Pippi och Ronja Rövardotter. Ute bland besökarna lämnar de inte sina roller en minut. Ibland hänger skådespeleriet kvar efter att säsongen är slut.

VID VILLA VILLEKULLA är det full fart. Pippi och hennes pappa, kapten Efraim Långstrump, bryter arm. Fröken Prysselius, eller Prussiluskan som Pippi kallar henne, tittar förskräckt på. När Pippi med buller och bång vinner styrkemätningen, hissnar den meterhöga publiken av skratt.
– Pippi, du är nog starkast i hela världen, ropar en pojke klädd i refl exväst förtjust. Sedan väller barnen in i det färgglada huset för att ge Pippi en kram eller för att klättra på Lilla gubben. På Astrid Lindgrens värld i Vimmerby kliver besökarna rätt in i sagorna. Förutom små föreställningar ett par gånger om dagen traskar de olika karaktärerna omkring i parken. Det fi nns nästan inga gränser för hur nära småttingarna kan komma sina favoritfi gurer.
– Alla barn vill ju krama Pippi åtminstone en gång. Det är roligt, men det blir rätt intensivt när det är mycket folk. Det säger Maria Lyttkens, alias Pippi, i en av de få pauserna. Det är egentligen bara här, bakom stora scenen, och i de egna logerna som de anställda kan vara sig själva. När de rör sig ute i parken får de inte lämna sina roller ens en minut.
– Det gäller att behålla illusionen. Men det är ett jätteroligt jobb. Att få leka med barnen och varandra hela dagarna, säger Maria och frågar i nästa andetag om hon har några fräknar kvar.
– Man svettas bort dem så de måste bättras på då och då, säger Maria.

MED SINA YVIGA gester påminner hon en hel del om sin karaktär även privat. Finns det risk för att bli lite splittrad av att låtsas vara någon annan under en hel sommar? – Jo, visst är det så. Det kan vara lite schizofrent, instämmer Fredrik Thalin, alias konstapel Kling. Han gör sin sjätte säsong på Astrid Lindgrens värld och vet vad han pratar om.
– När man slutar efter en säsong krävs det en avvänjningsperiod. Det har hänt att jag har hälsat hurtigt på barn på gatan, när jag har kommit tillbaka till Göteborg efter en sommar.

ASTRID LINDGRENS värld säsongsanställer drygt 300 personer varje sommar. Runt 200 av dem arbetar på någon av serveringarna, med gästservice eller med underhåll, enligt Björn Pettersson som är personalchef. Många bor i någon av anläggningens personalbostäder.
– I år hyr vi ut personalbostad till ungefär 120 anställda, 20 av dem bor i ett boende som vi äger, resterande boenden hyr vi från hyresbolag men framför allt privatpersoner, berättar Björn Pettersson. För att de nya ska känna sig hemma har det startat en personalklubb på Astrid Lindgrens värld. En gång i veckan ordnas aktiviteter som alla som vill får följa med på.
– Vi går och bowlar, åker till Liseberg eller Skara sommarland. Det är väldigt kul, säger Björn Pettersson.

MEN ALLA I PARKEN är inte säsongsanställda. Ingela Koponen arbetar som lunchansvarig på restaurangen Linas kök och hon fi nns på plats året om.
– Vi har öppet för lunch hela året för Vimmerbyborna, så jag är kvar här. Ingela är inte gammal i restaurangsvängen. Efter 16 år i reklambranschen tröttnade hon på allt teknikstrul och opersonlighet och skolade om sig.
– Det var för mycket negativ stress. Här är det också stressigt, men det är en positiv stress. Ingela berättar att restaurangens klientel föryngras avsevärt under sommarmånaderna. Köttbullar och pannkakor är sommarens storsäljande rätter.
– Vi har massor av barn här. Det är fantastiskt mycket glädje hela tiden, säger hon.

PÅ ASTRID LINDGRENS VÄRLD är det mesta tidstypiskt. Det gäller även restauranger, kaféer och personalens klädsel. På Gammelgårdens kafé, som är inrett i lantligt 1930-tal, står Cecilia Lindh.
– Precis som i sången, jag vet, säger hon. Cecilia pluggar turism i Hultsfred och är tillbaka på Astrid Lindgrens värld för fjärde året i rad. Trots att hon egentligen inte har tid.
– Men jag kan inte slita mig härifrån, så jag tar mig tid. Just i dag är hon kafébiträde, men liksom många av de anställda växlar hon mellan olika stationer. Cecilia låter lyrisk när hon pratar om hur mysigt hon tycker att det är på Astrid Lindgrens värld.
– Ja, se dig omkring. Alla barnen och fi gurerna. Kan det bli bättre?

UTANFÖR KAFÉET har konstaplarna Kling och Klang, som nu är tillbaka i sina roller, bänkat sig tillsammans med fröken Prysselius.
– Goddag, fröken Cecilia! Vad vacker du är i dag, ropar Kling.
– Tack, tycker ni det? Det var vänligt av er, svarar Cecilia. Borta i Katthult blir Emil precis jagad av sin pappa Anton.
– Emil, din förgrömmade unge! ropar Anton, högröd i ansiktet och viftandes med ena näven. När Emil i sista stund kastar sig in i snickerboa och hasplar dörren inifrån, drar minipubliken en suck av lättnad.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.