En gång arbetarnas semesterparadis. Länge ett stamställe för konferenser. Nu har privatgästerna hittat till LO-ägda Örenäs slott och de anställda ställs inför nya utmaningar.
Det är fler än Hotell- och restaurangfacket som jubilerar i år.
I Glumslöv utanför Landskrona ligger en annan hundraåring med spännande historia: Örenäs slott.
Det senaste århundradet har den pampiga byggnaden med utsikt över Öresund tjänat som lyxig semesterbostad, facklig kursgård och flyktingfristad. År 1992 köptes slottet av LO, som driver det som hotell, konferensanläggning och restaurang.
I den sistnämnda har hovmästare Sara Olsson precis avrundat genomgången inför lunchen som snart öppnar.
– Det är inga konstigheter, så det är bara att köra.
Den ljusa matsalen är uppdukad och redo för dagens gäster. I dag är de runt 140 stycken, säger servitören Fredrik Möller. Han förväntar sig en lugn lunch.
– Med konferensgästerna vet man alltid tre–fyra dagar i förväg hur det kommer att bli: hur många de är, när de kommer, vilken specialkost det är. Det är lätt, säger Fredrik och fortsätter att ställa ut salladsskålar på borden.
Lunchen följer oftast samma mönster: soppa till förrätt, varmrätt och dessert på buffé.
– För om gästerna har bråttom in till sin konferens kan de ta med sig desserten, säger Sara.

Örenäs slott har under lång tid levt en ganska inrutad tillvaro, berättar vd Mikael Andersson.
– Veckodagar har vi konferens, på fredagar byter vi om och kör bröllop.
Men förra sommaren hände något. Sedan några år tillbaka har man arbetat aktivt för att locka hit privatgäster, och nu visade det sig att satsningen hade lyckats.
Årets sommar var ännu bättre. I stället för en beläggning på knappt 40 procent i juli som i fjol, slutade resultatet för årets julimånad på nästan 90 procent.
– Det är mycket tack vare att familjerna hittat hit. Det är jätteroligt, men det har inneburit stora utmaningar för oss. Vi är ju vana vid konferenser. Privatgästerna beter sig helt annorlunda, säger Mikael.
Som exempelvis vid frukosten. Konferensgästerna kommer tidigt, äter en croissant och dricker kaffe innan de försvinner till sitt möte.
– Privatgästerna kommer vid 8:30. Då är det pannkaka, våfflor, ja allt ska testas. Man sitter gärna en dryg timme. Hotellfrukosten hägrar på ett annat sätt. Det kräver ett helt nytt tänk från oss, säger Mikael.








Även rumsstädningen påverkas eftersom privatgäster bokar med betydligt kortare varsel.
– När städet går hem kan de ha 60 rum att städa dagen därpå. Men när de kommer på morgonen så kan det vara 100 rum. Bemanningsmässigt är det en mardröm.
Åtta nedslag i Örenäs historia
- 1867 Häradshövding August Anderberg köper tomten där slottet ligger i dag. Han planterar flera av slottsparkens tropiska växter.
- 1914 Bygget av dagens slott startar. Industrimannen Carl Tranchell vill ha ett »Versaille-liknande« palats.
- 1918 Örenäs står klart. Bygget kostar en miljon kronor, en oerhörd summa på den tiden.
- 1919 Carl Tranchell avlider.
- 1939 Nazister vill köpa slottet för att ha som rekreationsställe. Ägaren Fredrik Bonde vägrar. Han säljer i stället till Skånes fackliga organisationer. Under andra världskriget används slottet som förläggning för estniska och danska flyktingar.
- 1943 Örenäs slott öppnas som kursgård och semesterhotell för arbetare.
- 1970 Slottet renoveras och blir konferenshotell, som drivs av folkrörelseägda koncernen Reso.
- 1992 LO köper Örenäs slott, fortsätter med konferenser.
Under somrarna fördubblas städstyrkan.
– Vi har mycket extrapersonal som kommer in på somrarna och helger. Det är betydligt mer att göra då. Och det är en helt annan sorts städning. Det kan vara stressigt, säger husfrun Marie Nilsson.
Privatgästerna utnyttjar dessutom rummen på helt annat sätt, berättar städerskan Howzhin Aziz som håller på att städa ett av rummen i den friliggande hotellbyggnaden.
– I somras var det många familjer med barn, då blir det mycket smutsigare.
Om några timmar kommer nästa konferensgäng och ska checka in. Visst kan det vara stressigt även på hösten, men det är ändå en stor skillnad, säger Howzhin.
– Det är lugnare med konferenserna. Det är skönt.
I restaurangen håller servitören Fredrik Möller med.
– I somras var det mellan 200 och 250 pers nästan varje dag på frukosten. Jag har aldrig varit med om det. Och jag har varit här i 19 år, säger han.
Ovissheten är den stora skillnaden mellan privatgäster och konferenser.
– Det kan vara bokat för 100 personer, men så kommer det 50 till.
Har man inte förberett sig då kan det bli ganska mycket. Men för det mesta har det gått bra, säger Fredrik Möller och går för att ta emot lunchgäster på ingång.

En liten bit därifrån, på en liten stenlagd uteplats, har anställda från olika avdelningar samlats för lunch. Peter Magnér, som tillhör fastighetsavdelningen, berömmer maten.
– Köket håller fantastisk klass. Det är alltid gott.
Fastighetsavdelningen har ett stort arbetsområde. Det finns att göra i ett hus som är så här gammalt, konstaterar kollegan Christer Olsson.
– Så det är bra att ha en ägare med resurser. LO har ju kapital.
I övrigt märker de inte av att facket är ägare, säger Peter Magnér.
– Nej, inte en sekund. Och de flesta gäster har ingen aning om att LO äger det.
När maten är uppäten reser de sig. Peter ska se över slottets alla ledlampor och Christer ska ta sig an en krånglande badtunna. I köket rullar lunchtallrikarna fortfarande ut. Restaurangpersonalen äter senare, när lunchen är över.
I kallköket håller kocken Sebastian Henriksson på att städa bänkarna. Han får snart gå hem. Men egentligen tycker han att det är bäst att jobba kvällar.
– Jag är väldigt morgontrött. Konferenserna ger mig inte så mycket. Det är bara högt tempo och sedan är det över.
Och just det, så var det allergierna också. Sebastian plockar ner arbetslistan och bläddrar fram till allergiinformationen som konferensgästerna har angett. Han visar några anmärkningar, som »skaldjursallergi, men musslor går bra«.
– Konferensgäster kan vara sanslösa på det sättet. Det kan vara allergi mot bläckfiskbläck, tonfiskmage, gräspollen. I går hade vi en som var allergisk mot katt och damm. Så detta är faktiskt helt okej.