Högsäsong, högtryck och 2 500 gäster som vill bo, bada och äta med högsta klass. Zdravko Pastuhović och resten av gänget på Destination Apelviken ser till att anläggningen är i topptrim.
Det började som en enkel tältplats. I dag rullar gigantiska husbilar in genom entrén. I en av dem sitter Jeanette och Bengt Andersson. De har besökt campingen vid Apelviken i Varberg de senaste 50 åren. De trivs, förstås. I dag har de dessutom tur med vädret, strålande sol och lagom havsbris.
– Det har blivit en väldigt fin standard här med åren, säger Bengt.
Inne i receptionen möter Malin Brandt glada semesterfirare.
– Många av gästerna har varit här tidigare. De vet hur det går till. Nya frågar om hur saker fungerar, om el, vatten och hur man tömmer husbilens toalett till exempel.
Malin började i vintras. Det var skönt att hinna komma in i jobbet före högsäsongen.
– Men annars har jag alltid kollegor och arbetsledare som kan hjälpa till, och vaktmästaren vet ju mycket.
Vaktmästaren, det är Zdravko Pastuhović. Han har just varit inne i stan och lämnat byggnadsställningar. Campingen har vuxit mycket under hans tjugo år på arbetsplatsen. Förutom platserna för husbilar och tält finns även stugor och lägenheter. Poolen byggdes för några år sedan. I våras såg Zdravko och hans kollegor till att den fick en ny fin terrass.
Senaste byggprojektet är en ny miljöstation, som ligger mer i utkanten av området än den gamla stationen.
– När det är fullt har vi 2 500 gäster. Det blir mycket sopor. Vi vill inte ha en stor lastbil som kör in här för att tömma bland alla gäster.
Zdravko började på Destination Apelviken som pizzabagare. Efter ett par år blev han vaktmästare.
– Det är ett roligt jobb, man träffar folk. I köket finns ingen sol.
Jobbet passade också bättre med hans yrkeserfarenhet från Bosnien-Herzegovina.
– Jag var elektriker när kriget kom.
Familjen kom till Sverige 1993. Först placerades de i Norrland, när de sedan hade chans att välja önskade de att få flytta söderut, eftersom Zdravkos syster bodde i Danmark.
– Vi vuxna läste svenska och så hittade jag själv ett praktikjobb hos kommunen och utbildade mig till elektriker även här.Zdravko är med i Hotell- och restaurangfacket och var platsombud ett tag. Men det var ingenting för honom.
– Man skulle åka in till facket i Göteborg och chefen här ville att jag skulle vara med på möten. Men jag vill ju vara här ute och jobba.
Det ringer i Zdravkos mobil. Det är Anna Gårdh nere i aktivitetscentret som behöver en planka och spik. Zdravko går och hämtar sågen.
Aktivitetscentret ligger närmast havet. Här förbereder Anna morgondagens femkamp för en grupp konferensgäster, det är till den hon behöver plankan. Samma dag ska hon också ordna krabbfiske, turnering i volleyboll och minigolf och så en grillning på det.
– Man får försöka hitta på något som passar olika åldrar. Det är aktiviteter för 7–16-åringar, inte barnpassning.
De som är över 13 kan få prova vindsurfing och SUP, en surfbräda som man paddlar stående. Vattensporter är en av lockelserna med Apelviken. Det finns uthyrning och kurser. Kursledare är lätta att hitta, gymnasieskolan inne i stan har vindsurfinginstruktör som individuellt val.
Anna har vuxit upp här, hennes pappa Nils Gårdh äger campingen.
– Jag har alltid gillat att vara med pappa på jobbet. Det är en definitionsfråga när jag började jobba, men jag var 15 när jag började gå på schema i restaurangen.
Restaurang Solviken ligger precis vid havet, med gott om platser ute och inne. I samma byggnad finns också två konferensrum. Bartendern André Olausson är en av dem som jobbar helår.
– Det är andra året vi har vinteröppet. Då kommer folk från stan, vi har konferensgäster och ordnar personalfester.
På sommaren styr vädret.
– Det är bäst om det är lagom bra. Är det för fint stannar folk hemma och grillar, är det för dåligt går de inte ut, säger André.
Men i år blev det inte så mycket grillning utanför husvagnarna. Sommarens värmebölja gjorde att det infördes grillförbud under ett par veckor.
– Folk brukar ju grilla men de respekterade förbudet. En del hade elgrillar eller så gick de till restaurangerna, säger Zdravko Pastuhović som kollade att förbudet följdes.
När Nebojsa »Nebbe« Janković började för 22 år sedan var restaurangen en enklare servering. Då var han kock, nu restaurangchef.
– Det fanns mackor, kaffe och vanliga hamburgare och pizza. Sedan märkte vi att folk ville ha andra rätter, fläskfilé, oxfilé, lagad mat. Nu gör vi allt från grunden.
Pizzan finns kvar, men nu bakad i Nebbes stolthet, en vedugn på 3,2 ton köpt i Italien.
När eftermiddagen börjar närma sig kväll installerar sig helggästerna. Familjen Valen Perdrup har plockat fram cyklarna och ska snart testa poolen. De brukar oftast stanna på andra ställen än campingar.
– Men nu är vi ett stort gäng från Göteborg och Norge som träffas för en helg med vindsurfing. Det är bekvämt och bra här, säger Caroline Valen.
