Micke Fröblom är inte bara bartender ? han är show-stjärna också. När gästerna på restaurang Safari fått mat och dryck ser han och några kollegor till att de får en musikföreställning i toppklass. Men trots att han kan ägna sig åt de två saker han gillar bäst ? krogjobb och sång ? har Micke något att grubbla på. Ska han våga satsa på en solokarriär?
En karriär inom showbiz är en dröm för många unga i krognäringen. 24-årige servitören och bartendern Mikael Fröblom på Restaurang Safari i Linköping hör dit.
Micke är musikaliskt ankare i krogens jättepopulära Safarishow. Han mixar drinkar och sång i väl avvägda proportioner. Målet är en solokarriär.
? Samtidigt måste man vara realist, säger Micke. Visst vill jag gå vidare med det jag känner passar mig allra bäst. Att stå inför en publik som verkligen uppskattar det den får höra, den känslan är oslagbar. Men att kasta sig ut i ett frilansliv utan att veta om man får tillräckligt med jobb känns trots allt litet väl äventyrligt.
Det märks att Mikael Fröblom funderat ofta och länge på vägvalet. Han slits mellan tryggheten i det fasta jobbet sedan fyra år på Restaurang Safari och modet att våga språnget och leva på sången.
? Vad som gör det så extra svårt är att jag stortrivs här på Safari. Kombinationen att servera och sjunga är toppenkul. Inte minst nu, när vi gör succé och showen är utsåld i stort sett hela säsongen, vilket betyder varje onsdag, torsdag och varannan fredag från början av februari fram till 15 juni.
Stor betydelse
Att konceptet med underhållning utförd av serveringspersonalen går hem kan Safaris restaurangchef Maria Hansson intyga.
? Jag var tidigare anställd hos värste konkurrenten, Frimis här i Linköping. Därifrån kände man verkligen vilket tryck som showkvällarna på Safari åstadkom. När jag nu själv jobbar här med bland annat att sälja företagsbokningar, märker jag vilken stor betydelse underhållningen har för publiktillströmningen.
Maria Hansson tillägger att precis som i vilken professionell show som helst finns det stjärnor och mindre framträdande aktörer. Att just Micke Fröbloms insatser på scenen väcker berättigad uppmärksamhet kan hon intyga:
? Han är det musikaliska ankare som de andra lutar sig mot.
Klassiskt redan vid tre
? Sätter du ett frö kommer det upp en blomma?
Sålunda inleder herr Fröblom sin levnadsbeskrivning.
Musiken blev tidigt en viktig ingrediens och det musikaliska fröet sattes faktiskt av Mikaels farmor, som bodde nere i Skåne.
? På släktbesök hos henne fick jag följa med redan som treårig parvel till stadens konserthus. Vi lyssnade på Helsingborgs Symfoniorkester med den finske dirigenten Okko Kamu. Jag minns att jag tyckte det var både pampigt och väldigt vackert. Exempelvis Beethovens violinkonsert. Eller Mozart. Sedan dess har jag älskat klassisk musik. En seriös skiva är perfekt när man vill varva ner.
Vid tolv kom en tvärflöjt in i Mickes liv. Men instrumentalmusik var inte riktigt hans grej. I stället sjöng han alltmer och fick som 16-åring huvudrollen i en större can-canuppsättning.
? Visst var jag nervös vid min första audition, men det gick bra ändå. Vad jag sjöng? Evert Taubes Vem kan segla förutan vind?
I Safarirestaurangens eftermiddagstomma pubavdelning tar Mikael ett djupt andetag och koncentrerar sig några sekunder. Därefter intonerar han med välbalanserat vibrato samt en djup och innerlig barytonröst de första stroferna ur Taubes lyriska melodipärla.
Saken är klar; killen kan verkligen sjunga.
Tillbaka på pubstolen beskriver Micke nyttan av att gå ett antal lektioner hos en sångpedagog. Främst därför att en riktig andningsteknik med rätt anlagt magstöd ger möjlighet att pricka även de höga tonerna. Men någon mer långvarig studiegång i röstteknik var aldrig aktuell.
? Förebilden framför andra är Tommy Körberg, säger Mikael.
? Köris är en enorm sångare, åtskilliga klasser bättre än till exempel den uppskrivne Peter Jöback. När Körberg laddar som mest går man i däck. Samtidigt kan han sjunga hur soft som helst och dessutom med massor av känsla. Det är tungt.
Precis som sin förebild vill Micke hela tiden bredda sitt register. Strax innan Safarisejouren sökte han därför till Statens scenskola. I den knivskarpa konkurrensen var han mycket nära att passera nålsögat. Av fyra utgallringar fanns han kvar även i den tredje.
? När det sprack bestämde jag mig för att livets hårda skola får bli den som gäller. Efter ett kort jobb som dramaassistent kom jag till Safari. Här får jag lära mig alltmer vad showbiz handlar om. Samtidigt som jag tjänar pengar och har jättekul.
Safari Show skäms inte
När serveringspersonal sjunger och agerar på krogen talar man ofta om ett Wallmankoncept. Micke Fröblom vill gärna ha sagt att i dag finns det gott om ställen som erbjuder musikalisk spis mellan ölklunkar och matintag. Som bonus för att han jobbade nyårsnatten var han nyligen i Köpenhamn med några arbetskamrater.
? Vi tog flygbåten över till Malmö och kollade in Wallmans show. Ärligt talat blev jag inte så imponerad. Det är mycket kläder, glitter och danssteg, byggt på populära musikaler. Litet segt faktiskt. Musikaliskt behöver vår Safari Show inte skämmas ett dugg vid en jämförelse.
Som illustration kliver han iväg till mixerbordet invid scenen, knappar fram den bakgrundsmusiken till Jon Bon Jovis känslofyllda rockballad Bed of Roses.
Mäktig och dramatisk sång fyller lokalen. Det är lätt att föreställa sig hur trehundra festglada kroggäster får en kick när Mikael Fröblom laddar för fullt.
Han pustar, slår av bandspelaren och säger att skönare känsla än när adrenalinet pumpar runt i kroppen i takt med publikens reaktioner finns knappast. Eller att sjunga en ballad och bygga upp till en final som formligen exploderar, samtidigt som man känner att publiken sitter på helspänn.
Micke Fröbloms högsta mål framstår som självklart. Han dunkar sig bestämt på bröstet och säger att det känns härinne.
? En inre röst som säger att jädraranamma, snart är det dags.
Orden följs av ett leende.
? Fast det är klart, man vet ju inte om det håller hela vägen.
Sedan betonar han ännu en gång att på Safari har han ju både musiken och tryggheten. Dumt bara att det så sällan kommer dit någon talangscout.
Allt för publiken
Framgången för det serverande showgänget på Safari har inneburit att ensemblen sedan starten för fyra år sedan dubblats; från fyra till åtta medverkande. Showkvällar får stället hyra in extraservis.
? Klart vi är jättenöjda med konceptet, säger en av Safaris två ägare, Arvo Kobli. Tillsammans med sin bror Ain Kobli driver han sedan ett år restaurang Safari och betonar att just showkvällarna är nyckeln till framgångarna.
? Dels får vi bra pr bland publiken på stan, men också på företag som beställer showpaket med mat, dryck och underhållning. Nyligen framträdde vi på Saab här i Linköping. Nästa vecka ska vi presentera vårt showpaket på en fest i Stockholm.
Det vilar ett behärskat lugn över Micke, när han svarar på avslutningsfrågan: Vad är allra viktigast i det kombinerade uppdraget att servera och underhålla?
? Att alltid ge hundra procent. Minst. Vad gäller serveringen är målet att ingen gäst ska gå hem missnöjd. När det är showtime kommer sanningens minut. Strax innan går jag helst undan för mig själv och laddar intensivt. Sen är det järnet; oavsett om jag sjunger en Tom Jones-låt, en rockrökare, eller ett latinomedley.
? Förebilden framför alla andra är Elvis, The King. Varför? Tja, han hade allt och han gav också allt inför publiken.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.