Lagledare och soloartist

Han är arbetsledaren på McDonalds som tagit ton sedan barnsben, både solo och i körer. Nu har en dröm blivit sann och Danny Neubeckers första album är ute.

Första halvan av året var en hektisk tid för Danny Neubecker. Dels det vanliga heltidsjobbet på McDonalds, dels en nervös väntan på att den försenade skivan skulle bli klar. Dessutom passade han på att ställa upp i arbetsgivarens nationella upplaga av den världsomfattande talangtävlingen för sångsugna medarbetare, Voice of McDonalds.
Så i mitten av juni hände det han drömt om i nästan hela sitt liv. På plats i skiv­diskarna fanns hans första egna, hett efterlängtade album, »Here I am«.
Danny beskriver känslan som underbar. Svår att greppa. Minst sagt lite overklig.
– Jag har jobbat hårt med det här i tre år, säger han.
Sjungit har han förstås gjort längre än så. Han medger att han som liten var »en sån där som alltid hade föreställningar för föräldrarna«. Särskilt uppskattat var det när han på klassiskt Whitney Houston-manér tog de höga tonerna i låten »I will always love you«.
– Jag fick alltid bra feedback och blev uppmuntrad när jag sjöng, berättar Danny.
När det blev dags för konfirmationen började han sjunga i kör, något han fortsatt med sedan dess, och som han betraktar som en pågående sång- och musikskola.
– Det var genom körsången jag lärde mig att kontrollera min röst hyfsat, säger han.

I dag är han aktiv i ett lovsångsteam i den kyrkliga församling han själv är ­medlem i. Den kristna tron är en viktig del i Dannys liv. Den är även förklaringen till att han, som är född i Eskilstuna och uppvuxen i Västerås, för fem år sedan flyttade söderut.
– Jag flyttade till Halmstad för att gå ­bibelskola. Nu trivs jag och vill gärna bo kvar, säger han.
Bibelskolan varade i ett år och efter det fick Danny sitt första »riktiga« jobb – på nuvarande arbetsplatsen McDonalds. Ett arbete han satsade på och verkligen ville ha.
– Jag ställde alltid upp, tog en massa tider och gjorde mitt bästa för att få stanna, säger han.
Det fick han. Och så småningom blev Danny erbjuden att jobba som arbetsledare.
– Jag blev jätteglad när jag blev tillfrågad och tycker att det har varit lärorikt. I början körde jag nog en mer aggressiv ledarstil, nu har jag blivit lugnare, mer »kompis«, säger han.
Han är positiv till sitt jobb. Fördelarna är många. Även om det kan vara slitsamt ­ibland med natt- och helgjobb, säger han att det är mycket roligare på natten.
– Det är fullt ös på ett bra sätt. På dagen kan det bli så allvarligt, men på natten är det glada festmänniskor, säger han och medger att han då får tillfälle att plocka fram ­teaterapan i sig.

Ändå erkänner Danny att han knappast ser sin framtid inom restaurangbranschen. Det är musiken som gäller och kommer i första hand. Det är på den han vill kunna försörja sig. Han behöver inte bli rik, men han vill fortsätta stå på scen. Fortsätta skriva låtar och sjunga.
Numera är drömmarna betydligt mer realistiska än vad de var för tio, femton år sedan.
– Då trodde jag att man får skivkontrakt bara man kan sjunga. Nu vet jag att det inte är så lätt. Jag kontaktade många bolag innan den här skivan blev av och var redo att spela in den på egen hand innan mitt nuvarande skivbolag hörde av sig, berättar Danny.
Albumet spelades in under några intensiva veckor i Stockholm förra sommaren. Genren beskriver Danny som poprock. Som favoritbandet Westlife, fast lite tuffare sound.
– Det finns pojkbandskänslor på skivan, men med mer klös i vissa låtar, säger Danny.
Att kombinera heltidsjobbet med musiken är ibland krävande. Men han har inga problem att koncentrera sig på en sak i taget. Jobbets höga tempo underlättar.
– När jag är där så är jag där. Sedan springer jag hem och sysslar med musiken.
Kollegorna är stöttande. Intresserade och nyfikna.
– Många frågar hur det går med skivan, hur det går med musikvideon. De bryr sig och vill veta, säger Danny.
Samma stöd kände han när han deltog i Voice of McDonalds.
– Det var kul att vara med, men gick inte så bra. Jag kunde inte lägga ner min själ, eftersom jag hade så mycket med skivan. Det blev mer en grej för att marknadsföra mig.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.