Full fart i ziplineparken
Milsvid utsikt över de småländska skogarna. Foto: Lina Alriksson
Arbetspasset LITTLE ROCK LAKE

Full fart i ziplineparken

Fullt ös, högt över talltopparna. Vi hänger med Samuel, Lovisa och Eddie på ett hisnande arbetspass i ziplineparken Little Rock Lake i Klavreström.

Samuel Rööst. Foto: Lina Alriksson

Djupt inne i de småländska skogarna, en halvtimme söder om Vetlanda, ligger en av de mer ovanliga arbetsplatserna inom HRF:s avtalsområde: zipline­parken Little Rock Lake i Klavreström.
Hit kommer folk för en adrenalinrusch högt över trätopparna i anläggningens drygt fyra kilometer av zipline-banor.

Det är allt från svensexor och företagsgrupper till par och familjer.
– Det är verkligen alla möjliga typer av gäster. Alla som gillar äventyr! säger guiden Samuel Rööst som håller i dagens första »avgång«, som det kallas här.
Förmiddagens grupp är ett gäng kusiner i blandade åldrar med respektive, från en närliggande ort.

Samuel och kollegorna Lovisa ­Andersson och Eddie Wernesjö hjälper dem på med utrustningen – sele, hjälm och handskar – innan det är dags för säkerhetsgenomgång.
Samuel visar på en lågt uppsatt lina hur de ska hålla händer och ben, och hur de ska bromsa eller öka farten. Säkerhet är a och o, säger Samuel.
– Den viktigaste regeln är att man inte får röra sin egen utrustning. Inte selen, inte hjälmen, inte kopplingen. Det är vi som sköter det. Ni behöver bara njuta. Frågor?

Lovisa Andersson hjälper Hjalmar Hägg med utrustningen. Foto: Lina Alriksson
Dags för säkerhetsgenomgång. Guiden Samuel Rööst visar på en lågt uppsatt lina. Foto: Lina Alriksson
Dagens första grupp är en grupp kusiner i blandade åldrar med respektive från närliggande Vetlanda. Foto: Lina Alriksson
Lovisa Andersson berättar att det ofta kommer hit gäster som vill utmana sin höjdrädsla lite. ”De brukar vara jättenöjda efteråt.” Foto: Lina Alriksson
Linan tjuter när Eddie Wernesjö skickar i väg en gäst i full fart. Foto: Lina Alriksson

En smal spiraltrappa i trä leder upp till den första banan via en lång hängbro. Här uppe är utsikten milsvid.
– Åt vänster har ni Åseda, åt höger Växjö. Och Vetlanda är ju ditåt, pekar Samuel innan han fäster in sig på första linan och kastar sig ut.

Lovisa Andersson. Foto: Lina Alriksson

Upplägget är enkelt, en guide åker alltid först och en åker alltid sist, berättar Lovisa, som är utbildad för att vara sist.
– Men jag tränar för att vara front­guide också. Det är ju lite olika uppgifter.

Utbildningen av nya guider är intern. Det finns inga externa utbildningar för att jobba med zipline, säger Lovisa.
Eddie har tränat i drygt ett år, och i dag är det dags för »examen«, berättar han medan han fäster in en deltagare.

– Så Lovisa och Samuel håller ett öga på hur jag gör saker i dag. Jag hoppas att det går bra, säger han och guidar gästen:
– Nu kan du ta ett kliv ner på trappsteget, jag håller i dig. Nu kan du sätta dig ner, upp med benen. Då kör vi!
Linan tjuter när hon far i väg i full fart.

Eddie Wernesjö. Foto: Lina Alriksson

Under tiden fäster Eddie in nästa gäst. När hon kommit över slår han tre slag mot linan och inväntar svar. Till slut kommer det tre slag tillbaka och Eddie upprepar proceduren.

En bra dag under högsäsong kan de ha ett tiotal avgångar, berättar Samuel när alla har kommit över.
Varje tur runt banorna tar mellan två och tre timmar, lite beroende på väder och hur många gästerna är.
– Vi kör i alla väder, förutom när det åskar.

I dag är vädret bra, solen skiner och det är bara lite vind. Vid ett av stoppen görs en lite längre paus i solen.
Samuel berättar om grundaren Jonas Grahn, en visionär av rang, som tyvärr gick bort för några år sedan.
Han var själv höjdrädd, vilket resulterade i de trätavlor med bibelord som sitter uppsatta lite runt om i parken.
– Jonas Grahn hoppades att de skulle hjälpa honom klara att åka. Och så blundade han och åkte.

Zipline är en linbana där man fäst i en sele, åker längs en vajer från en höjd, till exempel ett torn eller ett berg. Foto: Lina Alriksson
Av säkerhetsskäl får besökarna inte röra sin egen utrustning, allt sådant sköter guiderna. Foto: Lina Alriksson
Guiden Samuel Rööst får ibland hjälpa till och hala in gästerna om de inte kommer hela vägen fram. Foto: Lina Alriksson
Parkens grundare Jonas Grahn höjdrädd, vilket resulterade i de bibelord som är uppsatta runt om i parken. Foto: Lina Alriksson
Under högsäsong kan de ha ett tiotal avgångar. Varje tur tar mellan två och tre timmar. Foto: Lina Alriksson

Bara ett par linor återstår på banan. Guiderna brukar hinna ungefär tre turer på en dag, berättar Lovisa som går andra året på gymnasiet, teaterlinjen, och jobbar extra på helgerna.
– Det är ett väldigt härligt jobb att ha. Det är jätteskönt att vara ute hela dagarna.
När de sista i gruppen har kastat sig ut åker Eddie och Lovisa efter.

Peter Szabo. Foto: Lina Alriksson

Vid landningen väntar Peter Szabo med anläggningens pickup som ska ta gänget tillbaka till startpunkten.
Det är Peter som driver Little Rock Lake i dag. Han var tidigare platschef men började som guide för sju år sedan.
– Jag har åkt ett antal tusen gånger. Nu hinner jag inte guida särskilt mycket alls, säger han.

Innan avfärd tar Peter ett par gruppfoton. Samuel, Lovisa och Eddie spexar vant framför kameran.
Sedan kämpar sig pickupen tålmodigt upp för backarna mot huvudbyggnaden.
Trion tar av sina selar och hjälmar, innan de hjälper gästerna av med sin utrustning. Nu är det dags för lunch, säger Samuel.
– Innan det är dags för nästa avgång.

Fråga om jobbet.
107
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här