Dalahästen är tillbaka på banan

Stammisen Lars lunchar på Dalahästens vägrestaurang varje söndag. Han får mer och mer sällskap, nu svänger turister och stugägare av för en matpaus igen.

Utanför Dalahästens vägrestaurang i ­Avesta är det en typisk söndag. Motionärer promenerar vid Dalälven. Trafiken är stillsam. Men i restaurangens kök är det högre tempo.

Om en timme väntas de första lunchgästerna. Fisken ska paneras och oxfilémedaljongerna vägas till exakt 100 gram styck.

Malin Lönnemyr har hand om salladen. Redan klockan 7 är hon på plats. När lunchen drar i gång klockan 11 ska salladsbuffén vara full och fräsch.

– När gästerna kommer är jag behjälplig där det behövs. Behöver de hjälp i köket gör jag det, i den mån jag kan. Det är roligt att jobba när man inte är låst vid en uppgift hela tiden, säger Malin.

Hon har jobbat här i drygt åtta år nu. »Malin tillhör inventarierna« skojar Jeanette Lundqvist, Malins chef och en av två systrar som tagit över restaurangen efter sina föräldrar.

– Ja, jag är nog kvar tills hon kastar ut mig, replikerar Malin.

Min extramamma jobbade här, så jag frågade om de inte behövde personal.Malin Lönnemyr

Då, vintern 2012, var Malin föräldraledig och kom in för att ta en fika på Dalahästens vägrestaurang.

– Min extramamma jobbade här, så jag frågade om de inte behövde personal. Jag fick skriva upp mitt nummer på en servett. Två dagar senare ringde de så fick jag hoppa in över jul.

Resten är, som man säger, historia.
– Jag har roligt i stort sett varje dag. Vi är som en familj här och kan skämta om allt. Många av oss träffas utanför jobbet också, säger Malin.

Det senaste året har dock varit tufft. Lönelistan har krympt från 30 till 17 personer. Dalahästens placering, utmed riksväg 70, brukar normalt göra den till en naturlig plats för paus på väg till svenska fjällen. Under pandemin har bilarna passerat utan att stanna.

Restaurangen krymptes till hälften och de flesta anställda permitterades.
– Det blev en drastisk minskning av gästerna, berättar Jeanette.

Räddningen blev matlådor och hämtmat. Köket lagar matlådor som kyls och säljs för 60–70 kronor. Det går hem hos lokala hantverkare med uppdrag på annan ort, som kommer på måndagsmorgnar och köper lunch för hela veckan.
Dessutom samarbetar man med en matbutik och en bensinstation på orten, och saluför sina matlådor där.

Den här söndagen förbereder man kommande veckas matlådor.
– Vi är uppe i 250 lådor än så länge, säger Håkan Jansson, förstekock.
Han jobbar normalt på verksam­hetens andra restaurang – personal­matsalen på bruket.
– Men på helgerna kommer jag hit och styr upp det, hahaha.

Klockan är elva och gästerna strömmar till. Söndagar och torsdagar är de bästa dagarna på Dalahästen. Då är det många som reser till och från sina sommarstugor eller aktiviteter. Nu är det också fler som stannar och fikar eller äter, även om turistbussarna ännu inte återvänt.

Gästen Lars Karlsson hälsar varmt på Malin. Varje söndag åker han de 3,5 milen från Fagersta med sin fru för att bjuda henne på lunch på Dalahästen.
– Det gjorde vi även innan vi fick sprutorna. Jag fick covid för ett halvår sedan. Låg på sjukhus i fem dagar. Två veckor senare körde jag lastbil igen. Jag är pensionär vet du, då måste man jobba.

Det kändes som jag hittade helt rätt jobb för mig.Oscar Andersson, kock

Oscar Andersson har jobbat som kock här i sex år, tillbaka på hemorten efter några år på andra platser.
– Jag gick en vuxenutbildning till kock. Det är jag glad för, det kändes som jag hittade helt rätt jobb för mig.
Han övergår till att steka den panerade rödspättan. Kön ringlar vid kassan och tempot i köket ökar.

Det är Jeanettes mamma som har inrett matsalen – och delar av inredningen är till salu. På möblerna hänger prislappar.
– Det roligaste var nog en finsk Vasaloppsåkare som kom med buss och köpte med sig en skänk. De stuvade in den i bussen, säger Jeanette.
Malin och Jeanette pratar om ryska, finska och italienska bussar– gruppresor som ska delta i Vasaloppet. Många stannar och äter på Dalahästen.
– Helgen mellan vecka 8 och 9 brukar det vara kö ut till dörrarna. Så var det inte i år, säger Jeanette.

Men nu återvänder gästerna, hela restaurangen är öppen och Malin jobbar heltid sedan före sommaren.
– Äntligen är det lite fart och fläkt igen.