Under våren byter kocken och HRF-medlemmen Frida Tånghag restaurangköket på Gothia Towers mot maktens korridorer på Sveriges riksdag.

Det var väldigt nära att kocken Frida Tånghag fick en riksdagsplats i höstens val. Det saknades bara 149 röster för att Vänsterpartiet i Göteborg skulle få ytterligare ett mandat, och det hade varit Fridas. Nu är hon i riksdagen ändå, som ersättare för en föräldraledig partikamrat.
Hur känns det?
– Det känns jättebra! Jag har blivit fantastiskt välkomnad.
Har du varit uppe i talarstolen?
– Jag var uppe i en interpellationsdebatt. Talarstolen kändes lite läskig, så jag ville gå upp ganska tidigt för att se hur det kändes. Det var nervöst, det är det alltid, men jag har ganska mycket vana från mina uppdrag inom facket och fritidspolitiken. Det betalar sig nog lite nu.

Foto: Anna-Karin Nilsson
Hur ser en vanlig dag ut?
– Jag ska vara på plats här tisdag till torsdag. Jag bor jättenära i en lägenhet som riksdagen äger. I dag hade jag utskottsmöte och senare ska jag ha möte med min politiska sekreterare. Jag sitter socialförsäkringsutskottet och i arbetsmarknadsutskottet. Jag är ansvarig för migration och integration. Det svåra är att man inte ska bli för personlig. Jag blir ofta arg. Men jag ska nog inte hålla tillbaka det, utan använda det.
Jag vill lära mig så mycket som möjligt och testa på olika grejer.
Vad kan du bidra med i riksdagen?
– Att jag är en vanlig människa. Jag har en bakgrund och erfarenhet som få har som sitter i riksdagen i dag. Jag tänker att det är ett viktigt perspektiv att bidra med.
Har du något mål med den här perioden?
– Jag vill lära mig så mycket som möjligt och testa på olika grejer. Självklart skulle jag vilja få någon form av genomslag i de frågor som jag brinner för. Det är stor skillnad på hur mycket man kan och hinner åstadkomma när man jobbar heltid med politik jämfört med när man gör det på fritiden.

När blev du politiskt engagerad?
– Jag har nog alltid varit det. Både min mamma och pappa är fackliga, mamma inom Kommunal, pappa inom Seko. Jag blev väldigt politiskt medveten i 7-8:an, när Irakkriget bröt ut, då gick vi på demonstrationer och så. År 2014 tog jag upp det igen när det blev tydligt att SD skulle in i riksdagen. Då kände jag att jag måste vara en motpol mot det här.
Men det är kock jag är i grunden, det kommer jag alltid att vara.
Skulle du vilja vara politiker på heltid?
– Ja, det tror jag. Som mitt liv ser ut i dag skulle jag vilja hålla på med politik på något sätt på heltid. Jag tror att jag kan göra det bra, att jag kan vara en röst för folk som inte har någon röst. Jag vill jobba med klassfrågor och försvara arbetarintressen. Men det är kock jag är i grunden, det kommer jag alltid att vara. Det är det yrke jag har valt och som jag är stolt över. Det är också det jag går tillbaka till när det här är över.
Saknar du kockyrket?
– Ja, det gör jag. Jag saknar tempot, jag saknar att jobba med händerna, och framför allt saknar jag kollegorna. Det finns ingen annan arbetsmiljö där man jobbar så tätt ihop med sina kollegor som i kök eller restaurang. Det går inte att beskriva. Jag har jobbat som kock i 16-17 år, och försökt göra annat under tiden, men jag har alltid kommit tillbaka.