Äntligen! Li Wei har fått drömjobbet som souschef på en välrenommerad finkrog. Men han är inte bara glad, för Li Wei har en hemlighet – han har dyslexi. På tidigare jobb har han inte behövt skriva och läsa särskilt mycket, men det måste han här. Vad ska han göra?
Be om hjälp med svåra uppgifter
Jesper Bogren, köksmästare på Heaven 23 och dyslektiker:
– Mitt råd är att han ska vara så öppen som möjligt från början. Det kan kännas jobbigt första gången man berättar, men det är bara första gången. Ingen kommer att döma ut en för att man har dyslexi i dag. Han är nog inte ens ensam på arbetsplatsen, i restaurangbranschen är det många som har svårighet med att skriva, läsa eller räkna. Visst, klimatet kan vara ganska hårt i ett restaurangkök, men det är nog ingen som skulle hetsa om det.
– Han kan be om hjälp med de uppgifter som känns svåra, som rättstavning till exempel. Folk hjälper gärna till. I början hade jag det nästan som en form av mejlsignatur när jag skickade i väg menyer: ›Jag har dyslexi, så korrläs gärna‹.
Jag har aldrig upplevt att det har varit ett särskilt stort problem för mig sedan jag började jobba som kock. Han ska säga: ›Jag är duktig på att laga mat, men jag är mindre bra på att skriva och läsa‹, helt enkelt.
Info i bildform passar de flesta
Mirja Johansson, expert i neuropsykologi, Arbetsmiljöverket:
– Arbetsmiljölagen reglerar arbetsgivarens ansvar att förebygga olyckor och ohälsa i arbetslivet. Arbetsgivaren är skyldig att vidta alla åtgärder som behövs och att anpassa arbetsförhållanden till anställdas olika förutsättningar.
– Det är en bra idé att i dialog med sin chef prata igenom hur man ska kunna hitta smarta lösningar för att undvika onödig belastning. Det kan gälla skriftliga instruktioner som ska finnas. Då kan det vara bra om det finns både text och bilder, så att han inte missar någonting. Dessutom underlättar detta för alla andra också eftersom de flesta har lättare att ta till sig info i bildform än som text! I dag finns det ju också tekniskt stöd, som till exempel program med rättstavning.
– Eller så kan man ha som rutin att en arbetskamrat kollar så att texterna blir rätt. Det blir en trygghetsfaktor för honom och kan minska belastningen.
Han kan säga till sin arbetsgivare att han vill säkerställa att det är kvalitet i det han gör och att det blir snyggt. Arbetsgivare vill ju att de anställda ska göra ett bra jobb. Man kan också lägga till att det som är nödvändigt för vissa är oftast bra för alla.«
»Jag upplever att ungdomarna har ett helt annat självförtroende«
Bengt-Erik Johansson, ordförande Dyslexiförbundet:
– Det här är frågor som dyker upp hela tiden, om man ska berätta om sin dyslexi eller inte på jobbet. Generellt är det bättre ju tidigare man talar om för arbetsgivaren att man har de här problemen. Har man en förstående chef så finns det många möjligheter, många hjälpmedel.
– Min sambo jobbar på ett kök och är dyslektiker. Där har de ordnat det så att det är en kollega som skriver menyerna, och i stället för siffror i kassan så har de bilder på de olika maträtterna.
Men det kan kännas svårt att berätta om dyslexi. En del skäms och oroar sig för hur folk ska reagera, men det har nog försvunnit lite i dag. För äldre har en funktionsnedsättning lite grann varit lika med att man är mindre värd. Jag upplever att ungdomarna har ett helt annat självförtroende.
– Tittar man sedan just på restaurangbranschen så är det inte ovanligt med dyslexi, många kändiskockar är dyslektiker. Dyslektiker utvecklar ofta en annan superkraft, som konstnärlighet eller kreativitet. Därför hittar man ofta dyslektiker i kreativa yrken som konstnärer, arkitekter eller kockar.
