De fixar policy mot sextrakasserier

I vår får många arbetsplatser en policy för hur sexuella trakasserier ska bekämpas. Kampanjen från HRF:s avdelning Stockholm-Gotland har redan gett resultat.

Förtroendevalda Elin Eriksson fick igenom en policy direkt. Jenny Bengtsson är avdelningsordförande för Stockholm-Gotland. Foto: Ann Patmalnieks

I början av mars begärde 98 förtroendevalda förhandlingar med sina arbets­givare. Alla tog upp samma fråga: en policy mot sexuella trakasserier. Målet är att fler arbetsplatser ska ha regler och handlingsplaner för vad som gäller vid sextrakasserier. Bakom initiativet står Hotell- och restaurangfackets avdelning Stockholm-Gotland. Satsningen är en del av förbundets arbete för att minska sexismen i branschen.

På de arbetsplatser där policyer saknas har de förtroendevalda begärt att en policy, inklusive handlingsplan, ska tas fram. Finns det redan något nedskrivet ska innehållet diskuteras så att det finns en samsyn mellan fack och arbetsgivare i frågorna.
– Det är viktigt att gå steget längre än att bara säga att man är emot sexuella trakasserier, det måste framgå vad som ska göras om något inträffar, säger Jenny Bengtsson, ordförande i avdelning Stockholm-Gotland.

Flera förtroendevalda har fått snabb respons från arbetsgivarna. En av dem är Elin Eriksson, skiftledare och förtroendevald på Dramaten­restaurangerna.
– Jag gick till arbetsgivaren med ett förslag på tid och plats. Arbetsgivaren nappade direkt, berättar Elin Eriksson.
Hon, restaurangchefen och platschefen träffade representanter från Haga forum, som också ingår i Profilrestauranger.
– Jag sa att »nu plockar vi fram en policy«. »Absolut, vi vill också ha nolltolerans mot sexuella trakasserier«, sa cheferna.
Elin Eriksson hade skrivit ett förslag, som de diskuterade och som cheferna skrev under.

I policyn står det att en gäst som utsätter en anställd för sexuella trakasserier ombeds att lämna restaurangen. Gästen är heller inte välkommen tillbaka. En anställd som trakasserar en annan anställd riskerar uppsägning. Den som utsätts ska gå till sin närmaste chef och berätta. Som sexuella trakasserier räknas gester, handgripligheter och jargong.

Tezz Jonsson, förtroendevald på Ibis Styles Arlanda, visste att hennes arbetsplats saknade policy. Därför blev hon klart förvånad när arbetsgivaren, fyra dagar efter att hon bett om ett möte, la fram ett förslag.
– De sa att de tyckte att det var en självklarhet att det ska finnas en policy. I det stora hela var den bra, men det fanns sådant som behövde tydliggöras.
Bland annat saknades en tydlig handlingsplan för vad som skulle göras om något inträffade.
Tezz Jonsson har redan tidigare känt att hon har haft ett stöd av sin chef när det gäller att inte tolerera sexuella trakasserier.
– Men det ska finnas i skrift så att alla vet vad som gäller och det finns en självklar trygghet. Hur ska annars nya, unga i branschen veta att stödet finns?
Nu återstår det att se hur de nyskrivna policyerna följs. Elin Eriksson tror att det kan finnas förklaringar till att det gick så smidigt att få med arbetsgivaren.
– Det kostar ju ingenting att skriva en policy. Vi får se hur väl de följs, om till exempel en gäst trakasserar en anställd.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.