Unga vuxna har allt svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Låga ingångslöner höjer tröskeln till resten av vuxenlivet.
Kvinnorösten frågar: »Är det Hotellrevyn jag har kommit till?«.
Ja, det stämmer.
»Min son har sagt upp sig på en krog för att börja på en annan. Men han får inte sin slutlön.«
Sonen har familj och ett litet barn och mamman har hjälpt den unga familjen med hyran. »De är förtvivlade«, säger hon nu i telefon.
Jag frågar om sonen är med i facket.
»Nej, han tyckte inte att det behövdes.«
Det där är ganska vanligt, att låta bli att gå med i facket. En del anser att de inte har råd med fackavgiften, eller tycker att facket inte gör tillräckligt. Andra att de inte behöver det för att arbetsplatsen är trygg och bra, där de anställda behandlas väl. Det finns också arbetsgivare som skrämmer unga från att gå med i facket och motarbetar dem som är medlemmar. Och så händer det: lönen uteblir, chefen förväntar sig att du ska jobba över utan att få betalt för det, eller du får gå hem om det visar sig att det är färre gäster än väntat. Vem står på din sida då?
Att etablera sig som ung på arbetsmarknaden har blivit allt svårare. De jobb som väntar ungdomar är ofta tillfälliga. Arbetsgivarna vill dessutom sänka ingångslönerna, precis som den borgerliga regeringen. De vill alltså att de redan låga lönerna ska bli ännu lägre. Låga ingångslöner är en dålig idé, de betyder sämre löneutveckling arbetslivet ut. Så säger facket.
Men varken regeringen eller arbetsgivarna bryr sig särskilt mycket om hur livet ska gå ihop för de unga på arbetsmarknaden.
Unga har också hyra och räkningar att betala och kanske ett barn som ska få sin vinteroverall. Där finns det inga ungdomsrabatter.
Jag mejlar mamman för att fråga hur det har gått. Hur det blir med den uteblivna lönen vet man inte ännu. »Men nu har han gått med i facket.«
Läs mer…
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.