Vi måste tillsammans få den stora majoriteten både bland SD-röstande arbetare och borgerligt röstande medelklass att vilja ta ställning, skriver Pelle Norlin som svar på Tural Kokulus insändare i nr 8.
Jag läste din insändare i Hotellrevyn 8/2013. Du skriver som en absolut sanning att ”arbetaren är arbetarens enda vän”. Som tjänsteman är jag, enligt dig, inte förmögen att kunna identifiera mig med arbetare.
Men jag tror att det är som jag brukar skandera i 1:a majtågen: ”Internationell solidaritet – någonting för alla i allmänhet”. Det kan bero på morfar och mormors fattiga ursprung, eller pappas och farfars genuina arbetar- och sosseförankring eller mitt eget politiska arbete.
Men jag tror den viktigaste orsaken är en annan. Under 1970- och 1980-talet var det fullständigt naturligt att tänka solidariskt och att förutsätta att vi gick mot ökad jämlikhet. Det gällde inte bara arbetare utan rakt över hela samhällsbefolkningen utom i högern och storfinansen. Det berodde, enligt min mening, inte bara på någon allmän samhällsanda utan var resultatet av en ny gemensam skola för alla samhällsklasser som de som var radikala vuxna då, naivt trodde skulle ändra allt. Den ändrade inte allt, men samhällsandan och den sociala rörligheten som i dag håller på att försämras.
Men vi har i dag ändå mycket högre social rörlighet än de flesta länder i världen som du kanske har läst i den utmärkta boken ”Jämlikhetsanden” (Wilkingson & Picket).
Det är detta som är ett av de stora problemen idag, splittringen mellan människor i samhället. På flera plan: mellan arbetare och medelklass, mellan arbetare och arbetslösa invandrare, mellan akademiska antirasister och vanligt folk, mellan feminister som jag själv och män som känner sig hotade i sin identitet.
Att många människor börjar gå på SD:s propaganda beror på att vänstern inte vågar tänka och föreslå vänsteridéer längre, så långt har högervridningen gått, men kommer vi inte att börja våga ställa såna förslag kommer vi aldrig att kunna förändra samhället. Men förslagen måste vara påhittiga och nytänkande, se bara på Reinfeldt hur han lyckades vrida ett flertal vapen ur våra händer genom att lansera nyheter som inte upplevdes som gammal skåpmat ur högerns skafferi. Vi ska återerövra gemenskapen genom att ställa tydliga förslag som på allvar kan ge oss mer gemensamma förutsättningar.
Jag jobbar nu delvis på Stockholms universitet och jag har aldrig läst så mycket som skrivits ur ett klassperspektiv. Du behöver inte vara rädd för att vi tjänstemän inte begriper så enkla saker som till exempel att ojämlika uppväxtförhållanden i skolor och bostadsområden ger orättvisor senare i livet. Men vi måste tillsammans få den stora majoriteten både bland SD-röstande arbetare och borgerligt röstande medelklass att vilja ta ställning för en sådan utjämning. Det som behövs för att nå dit är genomtänkta och kreativa förslag.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.