Ett av Hotell- och restaurangfackets mål är en lön att leva på. Det är nu drygt ett år kvar av det treåriga löneavtalet för hotell- och restaurangbranschen. Då, 1998, var det många som sa att HRF fick ett av de allra bästa avtalen på arbetsmarknaden, men nu är det mycket som pekar på att HRF-arnas löner har halkat efter andra branscher. Riktigt säkert vet vi dock inte.
Den mest aktuella lönestatistiken för vår bransch gäller lönerna i september 1997. Det var ett halvår innan det nuvarande avtalet trädde i kraft. I september 1998 samlades det också in lönestatistik, men de siffrorna har vi ännu inte sett. Inte heller de uppgifter som gällde september 1999. Det går alltså inte att bilda sig en säker uppfattning om hur det nuvarande treårsavtalet har fungerat.
I dag är det arbetsgivarna som sköter ? eller missköter ? lönestatistiken. Regeringen har föreslagit att det nya medlingsinstitutet får ansvar för lönestatistiken. Det vore en välgärning om någon annan tog över, för sämre skött än i dag kan det inte gärna bli.
För medlemmen spelar kanske inte lönestatistiken så stor roll. Men fackets förhandlare behöver fakta och siffror för att kunna bedöma hur det förra avtalet gick och vad som är rimliga krav i det nya.
Ett annat av HRFs mål är trygghet. Här är det uppenbart att facket inte har lyckats hävda medlemmarnas intressen. Tryggheten i anställningen har blivit sämre. Allt fler har tillfälliga jobb, allt färre har fasta jobb. Även företag som går bra missbrukar möjligheten att anställa folk tillfälligt.
I den här tidningen har vi besökt Tylösand utanför Halmstad. Det är ett av Sveriges mest vinstrika hotell- och restaurangföretag. Och man har satt i system att ha en liten fast personal och många extra. Nu börjar avigsidan av denna anställningspolitik visa sig. Företaget har svårt att hitta folk.
Arbetsmarknadsstyrelsen har kommit fram till att just vår bransch behöver anställa mer folk. Men ska företagen klara av att göra det, så måste man erbjuda bättre villkor. Otrygga jobb till låg lön är inte ett förstahandsval för särskilt många människor.
I det senaste avtalet togs några små steg för att förbättra reglerna kring arbetstid och obekväm tid i denna bransch. Nattarbetarna med ständig natt fick 38-timmarsvecka. Och ett högre tillägg för natt-OB infördes. Båda reformerna har sina begränsningar, och en hel del medlemmar kritiserar att förbättringarna är alltför små. Men det är många små framsteg som tillsammans blir ett stort, och någonstans måste man börja.
För facket och medlemmarna gäller det nu att under det närmaste året samla ihop sina krav, se till att de är väl underbyggda och så småningom föra fram dem till arbetsgivarna. Eftersom branschen nu åter går mot bättre tider, bör förutsättningarna att få gehör vara hyggliga.
För arbetsgivarna gäller det samtidigt att snabbt som ögat tänka om. Det är inte bara restaurangnäringen som går mot bättre tider. Det gör hela Sverige just nu. Därmed finns det massor av jobb i andra branscher att söka sig till. Vill företagen behålla alla duktiga anställda så gäller det att erbjuda löner och villkor som är konkurrenskraftiga.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
