Tio kronor mer i timmen till dem som är anställda dag för dag. Det är ett av Hotell- och restaurangfackets viktigaste krav i årets lönerörelse. Den som är anställd dag-för-dag ska alltid har en timlön som ligger minst en tia över avtalets lägstalön. Dessutom kräver facket en rejäl höjning av lägstalönen. Med det här kravet gör facket helt om då det gäller synen på dem som saknar fasta jobb och synen på vem som ska få del av lönehöjningarna. Facket har av tradition värnat de anställda som är fast knutna till arbetsplatsen. Lönehöjningarna ur den lokala potten har till exempel i de flesta fall gått till den fasta personalen, med motiveringen att pengarna annars försvinner så snart vikarien eller den extra byter jobb. Samtidigt har facket försökt förmå arbetsgivarna att anställa fler fast och man har reagerat mot det missbruk av tillfälliga anställningar som förekommer. Men år från år har företagen minskat den fasta personalen till ett minimum och allt mer byggt sin verksamhet på extraanställningar. När allt fler med ett tillfälligt jobb har arbetat på avtalets lägsta lön, eller obetydligt över, så har löneläget i hela branschen tryckts ner. Det visar sig i den lönestatistik som nu har kommit fram. Lönerna i branschen har höjts med mindre än hälften av vad de borde enligt det gamla avtalet. Facket har helt enkelt inte varit tillräckligt starkt för att pressa upp lönerna för den tillfälligt anställde. Och man har inte heller haft förstånd att göra det. Nu byter alltså HRF fot. Det går inte längre att acceptera att den tillfälligt anställde kommer in på avtalets lägsta lön. Det går inte heller att acceptera en ordning där många arbetsgivare sätter i system att använda tillfällig personal för att pressa lönerna. De seriösa företagen, som festvåningarna, drabbas inte av de här lönekraven. De betalar redan i dag en lön som är högre än tariffen. På en festvåning är också själva verksamheten sådan att det är naturligt att kalla in extrapersonal vid beställningar. De som får betala är i stället de företag som missbrukar systemet med extrapersonal. Där handlar det antingen om dålig planering eller om ren snålhet. Arbetsgivaren har utnyttjat läget på arbetsmarknaden. De har fått folk, även om de betalat minsta möjliga. Men de tiderna är nu, förhoppningsvis över. Facket vill inte ha några lokala lönepotter i det nya avtalet. Medlemmarna har förlorat för mycket pengar. Men om det ändå blir lokala potter så måste den nya synen på vikarier slå igenom även där. Vikarien och den dag-för-daganställde är med och arbetar ihop pengarna till lönepotten. Den ?tillfälliga? arbetskraften är nödvändig för att verksamheten ska fungera. Det håller inte att de inte ska ha del av de lönehöjningar som kommer fram i lokala förhandlingar.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
