Krönika
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Mat »efter säsong« är en ångestfaktor

Vore jag en riktig lantlolla skulle jag ha koll på prunket i naturen. Vore jag en stadsråtta skulle jag inte oroa mig.

Publicerad 27 april 2009

Vaknar svettig och intrasslad i mitt täcke. Släpärtssäsongen? Har jag missat den? Ligger och stirrar ut i den ljusa försommarnatten och försöker minnas hur det sett ut i naturen på sistone eller åtminstone på tidningarnas matsidor. Nässlorna har jag klarat av. De första svenska sparrisarna också. Men släpärtorna?

Det finns en stor problematik med att vara storstadsbo med Smålandsrötter uppvuxen i halvfabrikatens och den säsongslösa grönsaksdiskens tidevarv. Vore jag en riktig lantlolla skulle jag naturligtvis ha råkoll på prunket i naturen. Det har jag inte. Vore jag en stadsråtta »born and bred« så skulle jag kanske inte få ångest av att inte ha plockat en endaste liten gullevivebukett eller kokat åtminstone en portion nässelsoppa. Men det får jag. Ångest alltså.
Det är säkert också en bieffekt av mitt jobb som kokboksförfattare. Jag måste naturligtvis hålla mig uppdaterad och att leva efter säsong är ju ledordet i matbranschen i dag. Det som var helt naturligt för 50 år sedan.

Jag är också, som grädde på moset (eller kanske en ägghalva i soppan), en riktig traditionsromantiker. Jag vägrar stolt att äta semlor innan själva fettisdagen och firar såväl vårfrudag och valborg med tillhörande rätter. Mitt största problem är inte att hinna laga all mat innan påsk, midsommar och jul utan hur i all sin dar vår familj ska orka äta upp alla de rätter jag drömmer om att laga. Jag är ju inte så traditionsbunden att jag vill äta samma rätter varje år. Fast förra årets midsommarlax som visserligen kräver resa ut på landet och fläderplockning var ändå värd det så det måste jag bara göra om! Och någon ny spännande sillinläggning av alla de jag läst om på sistone?
Det som är svårt med traditioner är att varje gång jag tänker att jag ska göra något lite nytt, blir det raskt en del av traditionerna så att de måste ingå varje år.

Vår högtidsmat har ju egentligen ingenting med vårt moderna liv att göra – att doppa bröd var ju logiskt när brödet var stenhårt och veckogammalt men när varenda liten närbutik gräddar frallor dygnet runt?
Och om det är sant att det är någons slarviga uttal av vårfrudagen som gjort att varenda kotte gräddar våfflor den 25:e mars kan ju helt vansinniga saker bli inskrivna i almanackan. På vårdagjämning nästa år kanske uttrycket »flytta fram grillen« för att minnas vilket håll man ska flytta klockan, blir ett bokstavligt barbequeparty med flintastek!

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Fråga om jobbet
Experterna svarar på läsarfrågor om allt från schemaläggning till personalmat

Nyheter från hotell- och restaurangbranschen

Varje vecka, direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här