Pocherade, stekta, i omelett eller nu senast ugnsbakade. Jag kan aldrig få nog av ägg!
Livet har sin gång som bekant. Och det innebär att man med tiden alltmer sällan får tillfälle att göra något för första gången. Första flygresan, första kyssen, första lägenheten – passerade milstolpar.
Så trumvirvel tack. I går kväll gjorde jag faktiskt något för allra första gången! För i går – jag blir lite uppspelt bara vid tanken – gick jag på restaurang och åt mitt första ugnsbakade ägg. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men lita på mig: det var det. Och gott.
Ett ugnsbakat ägg är ett ägg som har befunnit sig vid en exakt, låg temperatur i en och en halv timme. Inget man gör hemma, men det blir himla krämigt kan jag meddela, och det uppskattar jag eftersom jag är äggoman.
Jag har alltid gillat ägg. Eller rättare sagt, jag kan aldrig få nog av ägg. Jag vill alltid ha mer. Ägg ägg ägg!
Sedan barnsben har jag förstås uppskattat ett enkelt kokt ägg till frukost. Helst löst, men hårdkokt duger om det kniper – det är ju ändå ägg! (Och hårdkokta, gärna lite lösa längst in, är ju perfekta skivade på mackor.)
Stekta ägg, ja tack. Äggröra, varför inte? Äggsallad, omelett, frittata – kör så det ryker. Och vad är allra godast att placera på en hamburgare – senap, ketchup, kanske ost? Ack nej. Ägg! Pocherat blir perfekt.
Apropå pocherade, förlorade ägg, så är jag för tillfället ännu mer fixerad vid just sådana än jag är i vanliga fall. För till slut har jag bemästrat dem, de blir perfekta varje gång! Det tog mig bara tjugo år. (Hemligheten: sila bort lite av vitan i förväg, då håller de ihop bättre.)
Ägg ägg ägg som sagt. Under många år baktalades ägg som hälsofarliga kolesterolfällor. Högst ett om dagen tilläts och det skulle dessutom ätas med dåligt samvete, i solidaritet med de arma burhönsen. Denna mörka tid är till all lycka förbi. Kolesterolskräcken är förpassad till historiens skräphög och ägg från glada, frigående höns finns tillgängliga överallt.
En gynnsam utveckling som måste betecknas som, jag ber om ursäkt, eggande.
I höst kommer det en ny bok om ägg, »Ägg – recept och teknik« av Tove Nilsson. Jag ser förstås fram emot den, men samtidigt oroar jag mig. Kommer den att kunna leva upp till mitt intresse, min kärlek, min besatthet? Är den äggvärdig?
Å andra sidan. Kvalitetsfrågan är nästan irrelevant för mig vid det här laget. Oavsett var boken hamnar på en skala från 1 till 10 kommer jag givetvis att sluka den som vore den en perfekt luftig omelett. Den får 11, oläst. Den handlar ju om ägg! Ägg ägg ägg.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.