Är klassamhället avskaffat? Den gamla trista samhällsordning där föräldrarnas titel och yrke avgjorde barnens möjlighet att välja sin livsväg. Där pappas plånbok betydde mer än den unges intresse. Där arbetaren var underställd på alla områden och tryggheten bara fanns för ett fåtal.
Sven Nelander, LO:s envise utredare, presenterar denna vår en ny serie rapporter under rubriken »Röster om facket och jobbet«.
Vi berättar om några av resultaten i den här tidningen. Nelander själv använde ett uttryck ur bibeln när han presenterade sin rapport: »Åt den som har ska varda givet.»
Det visar sig att klassamhället i stor utsträckning består. Lönen och andra förmåner och friheter i arbetet hänger ihop.
Den som har tjänstebil har i allmänhet också hög lön, frihet att själv lägga upp sitt arbete, kan gå ifrån för att uträtta ett privat ärende på arbetstid, bestämmer själv när han tar ut sin semester, får del i företagets vinst och får vidareutbildning av arbetsgivaren på betald arbetstid.
I de allra flesta frågorna finns de hotell- och restauranganställda i botten eller nära botten.
På en enda punkt finns Hotellrevyns läsare i topp på förmånslistan; gratis kaffe på jobbet. Det har 86 procent av alla HRF-are, att jämföra med 66 procent av alla LO-medlemmar.
Personalutbildning däremot går till dem som redan har bäst utbildning. 72 procent av medlemmarna i Saco, som redan har utbildning från universitetet, får minst en vecka gratis utbildning på jobbet varje år. Bland övriga tjänstemän är siffran 67 procent, bland arbetarna inom LO 46 procent och bland HRF-medlemmarna 33 procent.
Samma mönster finns då det gäller läkarvård. Gratis eller billigare läkarvård får tjänstemän, medan arbetarna, som är mest sjuka och har slitigast jobb, oftast får betala fullt pris när de går till doktorn.
I slutet av 1960-talet ansåg många i Sverige att klassamhället var avskaffat. Samhällets demokratisering var klar och de viktigaste reformerna var genomförda.
LO hade en annan uppfattning. Arne Geijer, då LO-ordförande, sa i ett berömt tal på den socialdemokratiska partikongressen 1967:
»Ojämlikheten olika grupper emellan avspeglas inte bara i lönestatistiken utan också i sociala förhållanden på arbetsmarknaden. De som har de lägsta lönerna har som regel också den längsta arbetstiden, den sämsta arbetsmiljön, de tyngsta och smutsigaste arbetena och därtill den högsta pensionsåldern. Vad är det för ett samhälle vi lever i som accepterar att människor har olika sociala förmåner beroende på vilket arbete de har?
Och så säger man att vi börjar komma bort från klassuppdelningen. Så är det inte alls. Vi har en arbetarklass i lika hög grad som tidigare.«
I dag, 35 år senare, är det lika aktuellt att avskaffa klassamhället.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.