I nya tv-serien Hunger spelar han kock. I verkligheten är Rasmus Savic servitör vid sidan av skådespelarkarriären.
Han har synts som Romeo på teaterscenen och som gängkriminell i tv-serien Från insidan. Nu har Rasmus Savic en av huvudrollerna i SVT:s nya såpa Hunger. Samtidigt arbetar han som servitör.
Berätta om rollen i Hunger!
– Serien utspelas på ett familjeägt företag i en mindre, inte namngiven ort. Den tar sitt avstamp i när vår pappa läggs in på sjukhus. Jag och Matilda Källström, som spelar min syster, får då ta över restaurangen. Min karaktär har precis fått möjlighet att praktisera på en stjärnkrog i Stockholm. Nu måste han välja mellan det och att backa upp sin familj.
Har du nytta av dina branscherfarenheter när du spelar kock?
– Ja, som servitör och hovmästare har man ju mycket kontakt med köket. Jag vet vilken energi man kan mötas av när köket brinner av stress.
Och du fortsätter att arbeta på restaurang?
– Jag har varit lite rädd för att bli förbittrad om jag skulle fortsatt att ha som jobb att passa upp andra som är ute och har det bra. Men jag jobbar med stor glädje och entusiasm som servitör på Riche i Stockholm. Det är ett otroligt härligt yrke, kanske i synnerhet när man bara jobbar extra.
Vi är en problemlösande bransch.
– Det ger mycket socialt att vara på arbetet och jag har sköna kollegor. Vi tar oss an uppgiften tillsammans. Jag får en dopaminkick när vi löser något, som när de flesta gästerna kommer samtidigt. Jag säger inte att gästerna är ett problem, men vi är en problemlösande bransch.
En blick eller nick räcker
Vad är viktigt för dig själv när du går ut?
– Första intrycket. Det kan få en upplevelse att bära eller brista. Även om jag inte kan få hjälp på en gång vill jag bli sedd, vid hovmästarpulpeten eller i baren. En blick eller nick räcker. Annars känns det inte så roligt att vara där och äta eller dricka.
– Jag älskar också merförsäljning. Det är något jag inte gillar i till exempel en elektronikaffär, där man blir påsåld onödiga försäkringar och fula mobilskal. Men på en restaurang, där man får frågan om man vill ha sött vin till sin dessert, är det bra att få sådana frågor.
Säger du till om du inte är nöjd?
– Det gör jag, med glimten i ögat. Som alla andra som betalar för mat och dryck förtjänar jag en bra upplevelse. Jag säger till om maten är för salt, ölen avslagen eller vinet syreskadat. Sådana uppenbara saker. Men om jag råkar beställa något som inte faller mig i smaken får jag bara tugga i mig det.
”Fint att gästen vågar säga till”
– När gäster säger till brukar jag själv känna att det förstås är tråkigt om de inte är nöjda, men också att det är fint att gästen tar sin upplevelse på allvar och vågar säga till. Och att de inte gör det först när notan kommer, och man inte haft en chans att rätta till det.
Hur tänker du när det gäller att bo på hotell?
– Samma som med restauranger. Det är najs när de ser mig och ställer frågor och inte bara lämnar över rumsnyckeln. Då känner jag att jag bor på ett hotell som drivs av människor som tycker om att driva hotell.
Något du vill ska finnas på rummet?
– Kolsyrat, iskallt vatten är väldigt trevligt, men annars är det inte så petigt.
Hoppas på hösten
Vad har du gjort sedan serien spelades in?
– Jag har filmat Morden i Sandhamn, där jag spelar en präst av lite extraordinär karaktär. Jag var också med i kortfilmen Inte folk, där vi vann pris för bästa skådespelare på Pixel filmfestival. Men 2026 har faktiskt varit mitt sämsta år när det gäller att landa skådespelaruppdrag, så jag hoppas på höstens castingperiod.
Ska du servera nu i kväll?
– Nej i kväll ska jag ut med min flickvän och vänner. Det blir najs att få vara på andra sidan!
