Regeringen vill öka individens rättigheter i föreningslivet. Men det är ett högt spel, menar chefredaktör Jonas Nordling.
Regeringen vill införa en ny lag: Lagen om bidrag från arbetsmarknadsorganisationer för partipolitiska ändamål. Den ska ge medlemmar ”insyn och frivillighet”.
En enskild medlem ska med hjälp av denna lag i framtiden kunna blockera sin del av bidraget i fall det går till oönskat parti.
Förslaget har utretts av en parlamentarisk kommitté som inte ville förorda denna lösning. Men regeringen har inte lyssnat.
Dansk förlaga
Flera remissinstanser har därefter också avrått från att ge enskilda medlemmar denna möjlighet, med hänvisning till föreningsrätten. Men även de argumenten har varit för döva öron.
Regeringens bästa argument är att detta är en konstruktion som redan finns i Danmark. Men som har konstaterats här tidigare så är inte allt från Danmark önskvärt.
Men det finns flera skäl till att detta förslag är olustigt.
Grundlagens skydd
Rätten att fritt bilda och driva föreningar brukar ses som en förutsättning för den svenska demokratin. Men föreningsfriheten skrevs in i grundlagen först 1974.
Det betyder dock inte att medborgarna innan dess var förbjudna att bilda föreningar. Tvärtom ansågs det då vara en grundläggande rättighet som INTE fick snävas in via lagtexter.
Det här beskrev jag närmare häromåret i boken Sygruppen Hjälpsamhet. Och tio andra föreningar du inte visste existerat. Den tillkom delvis på grund av att vår föreningsfrihet inskränktes markant 2023. Och att det skett helt utan debatt.
Som ett led i kampen mot terrorism förbjöds då föreningar som anses understödja terrorism. Det låter kanske självklart.
Men om dagens inskränkning hade gällt under 70-talet skulle de föreningar som slogs för Nelson Mandelas frigivning varit olagliga. ANC klassades då nämligen internationellt som en terrororganisation.
Det finns alltså anledning att vara ytterst försiktig när det ska petas i något så värdefullt som vår föreningsrätt.
Sluttande golv
En grundläggande regel för föreningsrätten är att majoritetens vilja alltid gäller. Tidöregeringen vill nu ändra på denna grundregel så att en enskild medlem kan bestämma över användningen av just sin avgift. Oavsett vad en majoritet bestämt.
Det kan kanske låta bra för somliga att begränsa möjligheten för fackförbund att finansiera partier som man inte sympatiserar med. Men sånt ska inte lagstiftaren lägga sig i. Det är trots allt inte olagligt att stötta partier.
Det är viktigt att förstå hur föreningslivets struktur är synkad med hela vår demokrati. Att öppna blockeringslådan innebär stora risker.
Den som kan blockera avgiftens användning kommer snart undra varför det bara ska gälla partibidrag? Och varför bara hos fack och arbetsgivare? Varför inte i den lokala vägföreningen eller innebandyklubben?
Nästa steg: skatten
Och i nästa steg: Varför gäller inte detta även mina skattepengar?
Då öppnas avgrunden.
Den som bor i villa vill inte vara med och finansiera ditten, den som kör bil vill inte finansiera datten.
Det finns en demokratisk struktur för den här typen av beslut i varje förening. Så länge majoriteten vill göra något så får minoriteten acceptera läget.
Den medlem som vill ändra något får höja sin röst eller rösta med fötterna. En förening som tappar alltför många medlemmar kommer alltid behöva ompröva sina beslut. Utan statlig inblandning.
