En ny dom försämrar skyddet för visselblåsare. Jonas Nordling har ett bättre förslag för att få fler att våga larma.
2021 införde Sverige en ny lag för så kallade visselblåsare. Lagen skulle skydda den som larmar om missförhållanden på den egna arbetsplatsen. En lag om visselblåsare fanns visserligen, men den nya lagen var nu anpassad efter direktiv från EU.
Lagen presenterades som ett utökat skydd för svenska löntagare, men det gick redan då att urskilja stora hål. Jag kallade detta för den stora (vissel)blåsningen i min dåvarande tidning för att beskriva hur falsk bilden av ett stärkt skydd egentligen var.
Lagen är förstörd
När Arbetsdomstolen, AD, nyligen för första gången dömde utifrån denna nya lag så verkar jag tyvärr ha fått rätt. Expertis menar till och med att lagen redan kan vara förstörd.
Det är lätt att förstå varför utomstående höjer på ögonbrynen efter att ha läst domen.
AD menar att visselblåsare som vill skyddas av lagen måste kunna styrka att det man larmat om varit av allmänt intresse. Det innebär att du måste kunna bevisa att något var fel eller farligt.
För höga krav
Om du larmar om att någon på arbetsplatsen exempelvis bedriver ekonomisk brottslighet eller miljöfarlig verksamhet så måste du alltså ha konkreta bevis för att skyddas av lagen.
Det är att sätta ribban väl högt, och kommer inte leda till att fler vågar larma. Snarare tvärtom. Visselblåsarlagen verkar alltså vara precis den fejk som jag befarade.
Ett bättre förslag
Men man ska inte bara klaga. Redan 2021 hade jag ett konstruktivt förslag till den lagstiftare som på allvar vill få fler att våga larma om missförhållanden på sina jobb.
Svensk lag har sedan länge ett meddelarskydd. Det ger anställda ett skydd som innebär att arbetsgivare inte får efterforska vem som lämnat uppgifter till medier. Men det gäller bara inom offentlig sektor.
Inom det privata näringslivet finns varken efterforskningsförbud eller ett repressalieförbud om någon kontaktar medier. Därför vågar många inte göra det.
Kräver modiga politiker
Att införa fullt meddelarskydd för alla svenska löntagare är därför en bättre åtgärd än att försöka lappa vidare på EU:s direktiv om visselblåsning. En sådan förändring skulle göra skillnad på riktigt.
För att göra detta krävs dock mod hos våra politiker. Näringslivet kommer nämligen att skrika högt om risken för läckande företagshemligheter. Men det är ett svagt argument, eftersom meddelarskyddet bara gäller för den som vänder sig till media.
Så: skrota tanken om en fungerande visselblåsning. Utöka meddelarskyddet i stället. Det kommer att gynna alla.
