De jobbar i djurens värld

Sedan snart ett år tillbaka är det Hotell- och restaurangfacket som företräder djurparksanställda. Häng med när vi träffar tre nyblivna medlemmar på Kolmården!

”Flax”, säger djurvårdare Karl Melkersson och vinkar med händerna. Elefanten Tonsak svarar genom att vifta med öronen och får en näve uppskurna rotfrukter som belöning.

– Vi lägger mycket tid på att träna elefanterna, framför allt för att bygga upp tillit. Det är viktigt för att de ska låta oss göra olika hälsoundersökningar, säger Karl.
Men de gör annan träning också, för att elefanterna ska få jobba med huvudet.
– De är väldigt smarta och tycker att det är kul att lösa problem och lära sig nya saker. Men all träning är frivillig, de kan när som helst välja att göra något annat.

Karl bestämde sig för att bli elefantskötare redan som tioåring.
I dag jobbar han på Kolosseum. Här samsas Kolmårdens största djur, elefanterna och noshörningarna, med några av de minsta: surikaterna.

”Världens bästa jobb”

– Det är världens bästa jobb. Jag åker alltid hit med glädje, till och med på julafton. Det bästa är kontakten med djuren, säger Karl och matar surikatpappan Sören och hans söner med päronbitar.

– Men det är jättetufft när ett djur går bort. Även om man vet att det är naturens gång så känns det som att förlora en nära vän eller familjemedlem.

Sunna tar hand om rovdjuren

När Hotellrevyn hälsar på blåser det storm och regnet öser ner. På rovdjursavdelningen har Sunna Edberg sett till att alla större djur har fått gå in.
Det är av säkerhetsskäl. Om ett träd skulle blåsa omkull mot stängslet skulle djuren kunna ta sig ut.

Sunna har jobbat här i 42 år och kan inte tänka sig ett annat jobb. På gymnasiet gick hon djurvårdarlinjen i Norrköping och gjorde praktik på Kolmården.

– På den tiden fanns det två tigerungar som vi fick kela med. Det var ett helt annat säkerhetstänk då. I dag får jag mardrömmar när jag tänker på vad man gjorde förr, säger Sunna.

För tretton år sedan dog en kollega när hon var inne hos vargarna. Efter det går de aldrig in till rovdjuren.
– Men även om vi inte tar på djuren så har vi jättebra kontakt. De kan sina namn och kommer när vi ropar, säger Sunna.

Sunna Edberg börjar skära upp frukt åt brunbjörnarna som är allätare.
Annars är det mest kött på rovdjursavdelningen. Köttet kommer från två slakterier i närheten, men de kan också få djur som har avlidit i parken.

– Det är vi tacksamma för. Det kan inte bli mer naturligt för djuren. Då kan de även få hela djurkroppar med hud. Det gör att magen får jobba och att de får i sig alla näringsämnen de behöver, säger Sunna.

I Sverige får man inte mata djur med levande föda.
– Det är jättebra för det skulle ju orsaka onödigt lidande för bytesdjuren. Men det innebär också att vi tar bort jakten som är en viktig del i rovdjurens liv, säger Sunna.

Djurvårdarna försöker ersätta det genom att till exempel låta djuren smyga och lukta sig till mat.

– Vi kan lägga ut spår av blod och har ett förråd där vi förvarar bitar av päls, horn och annat som luktar spännande, säger Sunna.

Tomas servar åkattraktionerna

Men det finns inte bara djur på Kolmården. Vid berg- och dalbanan Wildfire träffar vi Tomas Eriksson, service- och attraktionstekniker.
Han servar och underhåller parkens alla åkattraktioner.

– Varje morgon innan vi öppnar startar vi i gång och kontrollerar att allt är säkert enligt speciella listor. Bara Wildfire tar 5–6 arbetstimmar att gå igenom, säger han.

Allt måste vara säkert, inget får gå fel.
– Vi mådde väldigt dåligt efter olyckan på Gröna Lund. Det finns hela tiden i bakhuvudet. Men risken att något skulle hända är otroligt liten, säger Tomas.

Åker gärna på fritiden

Han började här 2012 när han pluggade till maskintekniksingenjör och behövde ett sommarjobb. Sedan blev han kvar.

– Det är ett väldigt roligt och omväxlande jobb. Häromdagen lagade vi till exempel en grind hos elefanterna.

Berg- och dalbanor är ett stort intresse även privat. Så fort Tomas är ledig besöker han en ny nöjespark.
– Vi är en grupp som håller på med ”coaster counting”. Vi åker världen över för att åka så många berg- och dalbanor som möjligt. Jag är uppe i 300 nu.

Från Kommunal till HRF

Sedan ett år tillbaka är det Hotell- och restaurangfacket som företräder djurparksanställda, som tidigare tillhörde Kommunal.

På frågan om det är något som facket borde jobba för att förbättra, säger både Tomas och Sunna att ob-ersättningen borde vara högre.
– Vi jobbar ju mycket helger, säger Tomas.

– Återhämtning och sammanhållen semester är också viktigt, säger Sunna.