Varbergs nya stjärna

Den röda stjärnan strålar över Havanna, Varbergs senaste hotelltillskott. Gästerna möts av karibiska rytmer, revolutionära affischer och anställda som stortrivs på jobbet.

Det händer ibland att någon anställd lämnar Havanna för att jobba på ett annat hotell. Men de kommer alltid tillbaka. För det andra ­hotellet har samma ägare, och ligger bara tio minuter bort.
I Havannas reception tar ­Jesper Thörn emot. Han har ­arbetat här sedan hotellet öppnades i april 2013.
– Jag är lite allt i allo, som flera av oss. Jag sköter reception, konferens, bad och hjälper till i baren.

Jesper Thörn visar runt på hotellet. Högst upp i tornet finns ett konferensrum med 360-gradig utsikt och utanför en stor terrass.
Havanna är ett före detta vandrarhem, numera inrett med specialdesignade möbler, blandat med gamla och varsamt restaurerade möbler. På väggarna hänger konst och revolutionära affischer från Kuba, varvat med svartvita foton på Fidel Castro (när han spelar golf) på  Hemingway (naken i duschen) och så klart på Che Guevara. Varje rumsdörr har en femuddig stjärna med rumsnumret. Nyckelringarna är i rött med en svart stjärna på. Musiken stärker känslan av Karibien, bara över julen accepteras något annat.
– Då spelar vi julmusik. Mycket Jingle bells med Frank Sinatra blir det, säger Jesper.

Den som satt sin prägel på inredningen är Lasse Diding, riksbekant miljonär och kommunist. Han äger också hotell Gästis i Varberg, som är känt för sina tusentals böcker och Leninbadet i källaren.
Flera av de anställda på Havanna har arbetat på Gästis, och en del gör det fortfarande. Hotellen ligger nära varandra och personalen går emellan. Merlinda Stojkaj är en av dem som har båda hotellen som arbetsplats.
– Min fasta tjänst är i städet på Gästis, men jag brukar jobba extra på Havanna. Jag trivs mycket bra, alla pratar med varandra här.
I biblioteket sitter några anställda och äter sin lunch. De brukar sitta i matsalen, men i dag är alla konferensrum bokade och matsalen fullsatt.
– På Havanna har vi ingen lågsäsong, utan högsäsong året runt. Vi har flera konferenser bokade hösten 2016 och till och med en 2017, säger Jesper Thörn.

I matsalen arbetar Elin Malmsjö. Hon är praktikant från gymnasiet i Laholm och hon gör nu sin andra vecka.
– Jag tycker att det är så häftigt här, är helt kär i hotellet. Jag har varit så nervös att jag ska tappa något när jag serverar, men det har gått bra hittills.
Nere i källaren finns ett spa klätt i marockanskt kakel. I dag är det Emma Danielsson, klädd i galonbyxor, som rengör bassängen. På ena väggen hänger den kubanska flaggan. Här finns också spritkällaren, med 50 sorters rom och cigarrsalongen med Cohiba och andra värstingcigarrer.
Kuba, Kuba, Kuba. Men Jesper har inte varit där.
– Näe, man blir lite avtrubbad här. Många frågar samma sak och de säger att man borde passa på att resa dit. Innan USA tar över hela ön igen.
För en del är Kuba, revolutioner och Lenin kontroversiellt, men Jesper har inte upplevt några griniga gäster.
– Nej, en gång när vi var på bokmässan, och gjorde reklam för Gästis, kom några fram och var upprörda. Men inte annars, och vi pratar inte politik här. Det är en arbetsplats för oss, vi ser det på ett annat sätt.

I baren står Jenny Gustafsson. Hon har arbetat i ett och ett halvt år på Havanna, men har lång erfarenhet från branschen. Hon har jobbat lite överallt, »från Borås till Dubai«.
Jenny rycker också in där det behövs. Hon städar och serverar, men tycker det är roligast i baren.
– Det känns som hemma här, alla är så samman­svetsade, säger hon.
Jesper intygar att det stämmer. Han trivs på Havanna och tror att han blir kvar länge. Han började en utbildning till plattsättare för att prova på något annat, men längtade tillbaka till hotellet.
– Vi känner varandra så väl. Vi är nästan som syskon.

Ägaren Lasse Diding är en samlare och det märks. Det finns inte en pryl som är »fel«. Han har koll och lägger sig i det mesta. Till och med på telefonsvararen är det hans röst som hörs.
– Ja, honom blir man inte av med. Han är överallt, det är häftigt att brinna som han gör. Men han har faktiskt tagit ett steg tillbaka, han litar på sin personal. Det är mycket frihet under ansvar, säger Jesper Thörn.
Jesper har varit med i facket i många år, men det är inte alla på Havanna som är det. Lasse förstår inte varför, men säger med ett snett leende:
– Innan jag slutade supa, för nio år sedan, så kunde jag vara labil i humöret. Då var det flera som gick med i facket. Men det är lugnare nu. Kanske är det därför?
– Typiskt Lasse, säger Jesper och skrattar.

Tonen känns familjär och på hotellets hemsida hyllas personalen. Men det avfärdar Lasse Diding som »floskler som någon reklamare skrivit«.
– Fast kanske stämmer det ändå. Branschen har hög genomströmning av personal, men det har inte jag. Personalen stannar här. Jag tjänar mycket pengar, det är sant. Och jag tjänar på att ha personal som kan sin sak, säger Lasse Diding.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.