Så tog Caroline medaljen

Några stamgäster har frågat Caroline hur det gick. Då har hon visat medaljen. Talangerna som hotellreceptionist räckte ända fram till brons i yrkes-EM.

För bara några veckor sedan bytte ­hotellreceptionisten Caroline Kjellberg arbetsplats. I stället för Grand Hotel i Lund stod hon i receptionen på ett namnlöst hotell i Belgien.
Det var en fiktiv arbetsplats, men blodigt allvar för de fem som tävlade i Euro Skills, ett yrkes-EM som Utbildningsrådet för Hotell och restauranger (UHR) är med och arrangerar.
Tävlingen hölls under sju dagar i Spa i provinsen Liege. Hela veckan öste regnet ned, och schemat var späckat: tidiga morgnar, långa bussfärder tur och retur och lång väntan för att få tävla. Trots det tvekar hon inte.
– Det var absolut den roligaste resa jag någonsin gjort, säger Caroline Kjellberg med ansiktet strålande av lycka.
Vi sitter i konferensrummet Jensen-Carlén efter att ha passerat Piratensalen och flera andra ­konferensrum. Här, på Carolines riktiga ­arbetsplats Grand Hotel i Lund, känner hon till ­vartenda rum efter två års anställning som hotellreceptionist.

Caroline ritar på ett anteckningsblock för att förklara hur det går till när hotellreceptionister tävlar mot varandra. En byggnad på ortens välkända Formel 1-­bana fungerade som tävlingslokal. Där fanns bland annat en provisorisk receptionsdisk, ett podium för de fyra domarna, ett green room samt en läktare för publik.
Till detta kom då tävlingen, som var uppdelad i åtta olika moment som varade mellan 10 och 45 minuter vardera. Varje tävlings­moment var som ett rollspel, där riktig hotellpersonal från ett hotell i Namur agerade gäster. Varje situation poäng­bedömdes av domarna.
– Redan i våras blev det klart att jag skulle tävla i Euro Skills. Då började jag träna med en gång. Jag pluggade på allt om Belgien, allt om orten Spa och allt om Namur som var den ort som hotellet låg i. Vad kan en fritidsgäst behöva? Vad kan en businessgäst behöva? Och så tränade jag på min engelska eftersom det var vårt tävlingsspråk, och läste lite franska.

Dessutom övade hon på jobbet. Perfekta incheckningar, perfekta utcheckningar, bokningar på engelska. När stamgästerna fick reda på att hon var uttagen till tävlingen ville de sparra mot henne: »Kan vi hjälpa dig? Ska vi göra något oväntat i dag?« frågade de glatt.
Just oväntade händelser var ett av de sju tävlingsmomenten.
– Vi hade till exempel en person som låg och skrek i soffan för att hon skulle föda barn. »Vad gör du?« frågade domarna mig. Det ringde in ett bombhot, hotellet sprängs om trettio minuter. »Vad gör du?« Och en gäst dök upp som var jättefull, utan pengar och med en vakt efter sig, berättar Caroline.
Det sistnämnda har hon varit med om även i Lund, om än i annan form.
Men gäster som är på väg att föda barn i soffan eller bombhot? Knappast. Däremot har hon haft gäster i Lund som har fått stroke och hjärtattacker.
– Hade det dykt upp något sådant i tävlingen så skulle jag veta precis vad som krävdes.

Till slut hamnade Caroline alltså på tredje plats. Men hon kunde ha kommit högre upp. Domarna gav henne avdrag för att hon knäppte med fingrarna i spontan glädje en gång, och de tyckte att hon var för mycket vän med gästerna.
Caroline fick också avdrag för att hon bar nagel­lack, hade för mycket smink, för många örhängen, samt för att strumporna var svarta till kostymen. De skulle ha varit transparenta, tyckte domarna.
– Så kanske det är i deras länder. Men jag grämer mig inte alls, jag har lärt mig så mycket och lärt känna så många roliga människor. Mitt mål var att absolut inte bli nervös, och det lyckades jag med eftersom jag förberedde mig så mycket.

Sedan ett drygt år tillbaka är Caroline med i HRF, och tänker engagera sig mer i facket i framtiden. Hon fastnade för yrket efter första året på Hotell- och restaurangprogrammet på gymnasiet Vipan i Lund.
Caroline gillar att jobba med människor, och en av gymnasielärarna lyfte fram det viktiga i yrket. Genom yrkes-EM har hon också lyckats få andra att förstå hennes yrke bättre.
– Gäster kommer ofta fram och frågar om jag jobbar heltid eller studerar vid sidan av, kanske för att jag arbetar i Lund som är en välkänd studentstad. Men när jag nu har berättat för dem att jag har tävlat i det här yrket, då blir de jätteintresserade: »Åh, är det ett sånt yrke? Vad roligt!« Då förstår de att receptionistyrket är mer än att checka in.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.