Morgonmys med familjen på ”Zinken”

På Zinkensdamms hotell och vandrarhem jobbar ett tajt gäng. De kommer gärna in en halvtimme tidigare för att fika och umgås.

Zinkensdamms hotell och vandrarhem ligger mitt på Södermalm i Stockholm, med hundraåriga almar på ena sidan och höghus från 1960-talet på den andra. Ringvägens larm känns ­avlägset när man passerat förbi koloniträdgårdar med dignande äppelträd och kommit till »Zinken«, som de anställda kallar arbetsplatsen.
Här har Fevzi Sütcü arbetat sedan 2007. Då började han som extra ­anställd på städet. Sedan blev det helg- och sommar­jobb. Efter att ha tagit studenten som ­vvs-montör kom han till­baka till Zinken, denna gång som vakt­mästare. Även om vänner och familj uppmanade honom att söka andra jobb var ­Fevzi fast besluten. Han ville vara på Zinken.
– Vi är som en enda stor familj här, säger han. Och det är en bra arbetsplats.

Fevzi trivs och det märks, han kommer till jobbet en halv timme tidigare varje dag. Det gör också arbetskamraterna Ritva ­Lamminparras och Sirpa Kuisma. De tycker att det är viktigt att hinna fika och skoja med varandra innan arbetsdagen börjar.  
De tre arbetskamraterna pratar i mun på varandra och fyller i varandras berättelser.
– Vi har arbetat som ­städare i 17 år ­vardera här på Zinken, berättar Sirpa och pekar på Ritva. Innan jag kom till Zinken arbetade jag som hyttvärdinna på Finlandsfärjorna i sex år. Jag har jobbat som städare sammanlagt 30 år av mitt liv.
Men visst, medger Sirpa, arbetet känns i kroppen. Hon känner det i sin rygg, axlar och nacke. Och hon har synpunkter på att hennes dotter också jobbar som städare i Zinken.
– Hon kan gott göra något annat tycker jag, säger Sirpa. Jag tycker om att städa, men det är ett tungt arbete.
– Min son arbetar också här, fyller Ritva i. Han går fortfarande i skolan och jobbar extra. Det är bra att han får arbetslivs­erfarenhet. Det är inte så lätt att hitta extrajobb för unga.
– Jag sa ju att vi är som en familj, när man väl har börjat här är det lätt att fastna, säger Fevzi med glad min.
Det är en bra arbetsplats, säger de tre arbetskamraterna samstämmigt.  Ledningen är lätt att prata med, ser positivt på utbildningar och när HRF:arna startade en fackklubb fick de utan några problem låna ett konferens­rum att hålla möten i.
– Sedan ordnar de fyra fester varje år. Alla är med då, alla från högsta ledningen och ner. Förutom julfesten och kräftskivan ordnar de också en maskerad på våren och en fest i juni, säger Fevzi.
I år var temat för maskeraden 80-tal och Fevzi och en annan arbetskamrat klädde ut sig till ZZ Top.
Varken Ritva eller Sirpa var med. Det kan bli tungt att gå upp tidigt och städa hela nästa dag, berättar Sirpa.
Fevzi påpekar att de flesta på arbetsplatsen har någon koppling till varandra. Det är sällan som någon kommer från Arbetsför­medlingen. De som anställs får ofta höra om de lediga jobben via familj och vänner.
– Det kanske också är därför som vi är så sammansvetsade.
Men så säger Fevzi att vara så sammansvetsad är både på gott och ont.
– Det blir svårt att kritisera varandra. Men det är också mycket skratt.

Läget, mitt i stan men ändå i en lummig park, gör Zinken populärt hos gästerna.
– Till hotellet kommer vanliga gäster. Under hösten och vintern är det främst konferensgäster och på sommaren turistande barnfamiljer. Vandrar­hemsdelen är rätt ­annorlunda. När det är högsäsong från maj och framåt tar vi emot stora grupper på skolresa och så unga som vill semestra i Stockholm under sommarlovet, berättar Fevzi.
Att jobba på ett kombinerat hotell och vandrarhem är lite speciellt.
– Det är tyngre arbete på vandrarhemsdelen än i hotellet. Det är ofta stora grupper som tar in, många är unga så det blir stökigare och rörigare i rummen, berättar Sirpa. Och Ritva fyller i:
– Ofta är det första gången som de kommer hemifrån på egen hand och det märks.
För att underlätta har Zinken två ­receptioner under högsäsongen, den ena är enbart för gruppincheckningar på vandrar­hemsdelen.

Sedan ett år tillbaka finns det en HRF-klubb på Zinken. Och även om de mer erfarna kollegorna Ritva och Sirpa till en början fick övertala en skeptisk ­Fevzi att gå med i facket gick det snabbt ­sedan.
– Vi är både med i facket och a-kassan, säger Ritva och viftar mot Sirpa. De unga går inte med lika lätt.
Fevzi valdes till skyddsombud när klubben bildades. Ritva ansvarar för försäkringsfrågor och har ­alldeles nyligen gått på en kurs om för­säkringar. För Sirpa och Ritva har det alltid varit självklart att vara med i facket. Medan Fevzi har under det här året som gått insett vikten av att vara med.
– Innan jag blev medlem och aktiv tänkte jag att facket var några som satt på ett kontor och fixade saker åt oss. Nu vet jag att det är vi själva som är facket och skapar det, säger Fevzi entusiastiskt.
– Det är en bra arbetsplats och med klubben bakom ryggen står vi starkare.
Sedan de bildade HRF-klubben har de främst ägnat sig åt att värva nya medlemmar och se till att arbetsgivaren håller sig till kollektivavtalet.

Furad Ali Haddad kommer gående i korridoren. Han arbetar i serviceenheten och har varierande arbetsuppgifter, bland annat skickar han i väg smutstvätt och tar emot vagnarna med ren tvätt.
Sedan 2006 arbetar han på Zinken. ­Arbetskamraterna fick honom att gå med i facket och nu är han aktiv i klubben.
– De sa att jag inte skulle stå ensam om det blev problem, säger Furad. Jag gillar mitt jobb men våra löner är för låga i relation till hur tungt arbetet är. Men framför allt trivs jag med mina arbetskamrater.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.