Service med medkänsla

På Hotell Björken i Umeå bor många patienter från sjukhuset intill. Pia, Arne och de andra hotellanställda gör allt för att gästerna ska få en paus från vården.

Hotell Björken är granne med ­Norrlands Universitets­sjukhus. Trots det gör de anställda sitt bästa för att gästerna ska lämna patientrollen bakom sig när de kliver in i restaurangen för att äta eller går till hotellrummet mellan behandlingarna.
Hotellet är öppet för alla, men en stor gästgrupp är cancerpatienter från Norr­botten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland. Många har långt till Umeå, och det blir för påfrestande att åka hem. Alltså bor de på hotellet under behandlingstiden.
– Vi har gäster som kan bo här flera ­månader. Man lär ju känna gästerna på ett annat sätt då, säger Pia Lind, som har ­arbetat på Björken i snart 17 år.
Till skillnad från andra hotell så är många gäster kvar på sina rum när Pia och hennes städkollegor kommer med vagnarna.
– Vi går in och städar varje dag och bäddar rent en gång i veckan. En del är väldigt tysta och så kommer man in och då vill de prata,  säger Pia.
Pia får ofta höra av gäster att de tycker att det är skönt att känna sig lite ompysslade och bortskämda.

Den som blir sugen på mat får dock ta sig ner till ­restaurangen, här finns ingen room­service.
Restaurang Björken är, precis som hotellet, ­öppen för ­allmänheten, och denna dag  märks det extra tydligt. Kocken Arne Lahti skrattar och stryker sig över ­pannan.
– I dag hade vi 400 luncher, 100 mer än vanligt, säger Arne.
Deltagarna från en konferens i närheten dök upp med kurrande magar. Och så har höstterminen börjat på universitetet.
– Studenterna har inte upptäckt än att de måste spara pengar och äta hemma.
Arne har jobbat som kock i sju år och varit skyddsombud och fackligt förtroendevald de två senaste åren.
Han och de andra i köket ser till att lunchgästerna har en ­dagens, en husman, en vegetarisk och en sallad att välja på. Det finns också möjlighet till special­kost.
– Det kan vara till dem som får strålning i munhålan och svalget. De behöver anpassad mat. Då kan vi mixa maten, göra puré och i sista hand soppa, när inget annat går, förklarar Arne.
De anställda i köket har fått en endagsutbildning i specialkost, och i höst väntar ytterligare en utbildningsdag.
Man roterar arbetsuppgifter och arbetar en vecka i kallköket och tre i varmköket.
– Det ger bra säkerhet om någon blir sjuk, då kan någon annan hoppa in. Plus att man får en helt annan förståelse för arbetet, säger Arne Lahti.
På samma sätt, men i stor ­skala, skulle Arne gärna se ­ett samarbete med de andra Sodexo­drivna restaurang­enheterna i Umeå.  

Adisa Kesten har jobbat extra i köket i nästan tre år.
– Jag är här nästan varje dag, säger hon och städar upp efter lunchrusningen.
Hon trivs med jobbet i köket och arbetstiderna och fortsätter gärna att arbeta här.
Det är många som tar upp arbetstiderna som en trevlig sak med jobbet. Det är väldigt regelbundna tider för att vara i restaurangbranschen. Tidiga passet i köket börjar 06.30, sena 09.30. Man är schemalagd var fjärde helg och restaurangen stänger ­redan 19.00.
Många av hotellgästerna äter dagens alla mål här och hinner bli bekanta ­ansikten för restaurang­biträdet Robin Jones.
– Jag träffar dem till frukost, lunch, middag. Flera av dem är stammisar.
Robin räknar dagens kassa. Det är olika priser beroende på vilken typ av gäst som äter. De som är patienter och bor på hotellet har »kortfika« där de får ­frukost, lunch, eftermiddagsfika och middag för 80 kronor.
– Jag gillar att träffa människor, hela den sociala biten. Även om det är svårt när man vet att vissa bor här på grund av sjukdom. Men det är dem vi finns till här för, först och främst, säger Robin.

Det märks att restaurangen är uppskattad. Vid ett bord sitter ett gäng herrar kvar efter lunchen och dricker kaffe på ­maten tills klockan närmar sig 14.00.
– De är fantastiska här och ­maten är så bra. Jag har rest över hela världen, så jag vet, säger en silver­hårig man när vi går förbi.
Matsalen är inte det enda stället där gästerna kan umgås. På hotellet finns även hobbyverksamheten Oasen, där den som vill kan fördriva tiden med att tillverka sin egen täljkniv eller måla på siden.
Verksamheten drivs av landstinget, som även har två små rum längst bort i en korridor. Här finns två onkologsköterskor till hands för hotellgäster och deras anhöriga. I hotellets reception arbetar också legitimerade sjuksköterskor, som kan besvara alla frågor som uppkommer när man är sjuk och måste bo borta.

Även på hotellets konferensdel finns det ett visst inslag av vård. Björkens fem konferensrum tar emot grupper av alla storlekar, och närheten till sjukhuset gör dem populära hos landstinget, universitetet och olika ­företag med medicinsk inriktning. Från mitten av augusti och fram till jul är det högsäsong.
– Jag har tagit hand om konferensen i tolv år så jag känner de flesta gästerna och vet hur de vill ha saker ordnade, säger konferensvärdinnan Lisbeth Sjöström.
– De har konferens för att berätta om nya läkemedel och ny utrusning, då är det praktisk att konferera och äta samtidigt.
Trots allt detta gör hotellet sitt bästa för att inte ge intryck av vårdinrättning. Sjuksköterskorna i receptionen är klädda i Sodexokläder och ­onkologsköterskorna har vardagskläder. I restaurangen råder också klädkod. Sjukhuspersonalen måste klä om till egna kläder om de vill äta här.
– Det är skönt för våra gäster att få slippa se vita rockar, säger Lisbeth.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.